måndag 29 april 2013

Nej - fullt så nördig är jag inte!

Strålande sol och ledig måndag! Jag borde just nu nöta sadel och inte sitta här inne vid datorn. Men, vid min aktningsvärda ålder har jag insett att jag inte är skapt för vind på cirka 8 m/s (enligt YR). Jo, förresten rak medvind kan jag tänka mig! Det skulle till och med vara trevligt, men motvind eller sidvind - inte en chans.

Vill ha :-)
Så i stället får jag ägna mig åt sådant som medelålders fröknar ska göra: putsa fönster, ta hand om tvätten, storhandla och andra trista sysslor.

För att muntra upp mig själv lite har kikat runt lite på nätet efter en tempodräkt! Jag vet! Ni behöver inte tala om för mig att medelålders fröknar, som är släkt med knubbsälar, inte passar i tempodräkt. Men, jag har ju tempocykel och papegojhjälm, då  kan väl få drömma lite i alla fall? För de är ju så snygga! Frågan är bara hur nördig ska jag vara? Och hur många cyklister och andra som jag ska få att förfasa sig över mig!

lördag 27 april 2013

Långrunda med hastighetsträning

Idag var coachen kry från sin sega förkylning. Jag borde ha anat oråd redan när vi startade - för han verkade alltför glad, pigg och nöjd! Efter drygt en mil ändrar han helt plötsligt på rutten och i stället föra att åka rakt fram hamnar vi i Bergsbrunna backen. Den backen har fått mig att må illa mer än en gång. Men, det verkar som om den hyvlats av lite i vinter, för den var lättare, kortare och mindre brant än förra året - konstigt!

Får pusta ut lite...
Nästa överraskning är att coachen meddelar att vi ska ha hastighetsträning på Östunavägen. Vadå hastighetsträning? Det sa han inte ett ord om när vi gav oss iväg - jag försöker protestera! Men, gissa vem som vinner? Coachen - suck!

Jag får ligga bakom honom i 15 km, i en hastighet som är långt utanför alla medelålders fröknars bekvämlighetszoner. När vi ÄNTLIGEN är framme vid Norrtäljevägen - mår jag lätt illa och har en puls som lyser rött. Får dock - kors i taket - stanna till och hämta andan innan vi fortsätter.

Coachen äter min energibar

Efter 46 km händer det ofattbara coachen får akut energi dipp! Gissa om det känns bra i frökenhjärtat att vi får stanna för hans skull som omväxling. Han får min energibar och klarar sig sedan till Knivsta, tack vare att jag hjälpte till att dra lite - det vill jag i alla fall tro är orsaken. I Knivsta är dagens fikastopp inplanerat på det lokala bageriet.

Kom igen då fröken!

Coachen äter  pannkakor, grädde och sylt och är
sedan som ny. Utan att blinka tar han sig an motvinden på hemvägen och drar med sig en mycket trött fröken bakom sig. Mina medelålders lår känns som om de körts i någon form av köttkvarn eller liknande.

Vi kom hem! Ett tag vi 7 mil trodde jag inte att det skulle gå. Och efter 10 minuters vila på halvgolvet orkade jag mig långsamt upp igen.



Coachen får dra mig!




torsdag 25 april 2013

Torsdagsintervaller - i blåsten

Varför? Jag frågar mig varför ska det alltid blåsa på torsdagar när jag är ledig och har tid att cykla? Har inte vädergudarna begripit att medelåldersfröknar inte är skapta för motvind? SUCK!

Idag bestämde jag mig för att köra intervaller i blåsten. Intervaller är vidrigt och blåst är vidrigt! Men, eftersom minus och minus blir plus i matematiken så kanske två vidriga saker kan bli positiva på cykel. Det visade sig vara en helt felaktig slutsats av frökenhjärnan!

Här trampas det lugnt för att pulsen ska ned
Första intervallen hade jag lite problem att få upp fart och puls och tänkte då glatt att det här kanske inte blir så illa. Nästa varv kom pulsen igång och benen svarade och helt plötsligt flåsade jag som en jakthund och svetten och snoren började rinna. Till saken hör att medelålders fröknar tycker det är läskigt att flåsa, snora och svettas. Misstänker allvarligt att man kan svimma/dö om man blir alltför andfådd. Tredje, fjärde och femte varvet var lika illa som varv två! Svett, snor och brist på luft.


Ler bara för kamerans skull


Sedan fattade jag ännu ett oklokt beslut - att ta ett sjätte varv. I vanliga fall brukar jag nöja mig med fem varv men jag hörde coachens röst i mitt huvud:

-Fröken du måste öka - ut ur bevkämlighetszonen med dig när du tränar!

Varv nummer sex gjorde att motvinden hem kändes som en vägg! Och försök själva att cykla rakt in i en vägg!

onsdag 24 april 2013

Jogga - varför det?

I bilen hem idag hade jag sällskap av min yngre kollega A. När vi kliver ur bilen hemma säger hon - helt utan  förvarning - ska vi inte springa idag? Du ska inte cykla för det blåser för mycket! Eftersom jag var helt oförberedd på frågan så lyckades jag inte klara mig ur situation. A tycks inte helt och fullt ha förstått att jag tycker det är vidrigt att jogga!

En kvart senare står jag följaktligen ombytt och klar utanför A:s port. A är 10 år yngre än mig, lättare och brukar jogga lite mer regelbundet. Hon skuttar iväg med lätta steg med en tungt lufsande medelålders cykelfröken efter sig. Försöker trösta mig med att det brukar vara ombytta roller när vi cyklar tillsammans.

Min vänstra hälsena tycker lika lite om att jogga som jag gör - efter tre km protesterade den vilt och rundan fick avslutas med snabb gång. Då kan man tycka att A borde springa lite fram och tillbaka runt mig, men nej då! Hon börjar gå med mig och "klagar" på att jag går så fort! Vad är det med den yngre generationen?

måndag 22 april 2013

Känner du Howard?

I min jakt på en ny sadel, som ska rädda frökens underliv/kärleksliv, har jag varit in på många webbbutiker. Utbudet i den lokala cykelbutiken var nämligen inte så stort på frökensadlar, som kan tänkas passa för  tempo. Allt letande på nätet gjorde att min mest "frökniga" sida vaknade till liv. Den som mina stackars elever möter i klassrummet varje dag. Det vill säga Fröken med stort F! Hon som vill att hennes elever ska bli kloka konsumenter. Och nu eventuella läsare råkar ni också ut för detta. (Orkar du inte med några förmaningar i frökenform så hoppa över nästa stycke.)

Handla inte,  jag upprepar handla inte - fröknar är vana vid att säga allt minst två gånger - från för dig  "okända" nätbutiker utan att kolla upp dem. Med hjälp av med Howard, en smart shoppingassistent, är det enkelt! Med några tryck vet du om någon annan har haft problem med nätbutiken. Himla smart!!! Bli kompis med Howard - som jag brukar säga till mina elever.

Hur gick det då med sadeljakten? Ja, coachen visade sig vara en bra hjälp. Han har en klar talang för att söka efter cykelsaker att köpa på nätet. Det var ju han som hittade Mr M och fick mig att köpa honom! Så med coachens hjälp, har jag nu hittat en svart damsadel från fi'zi:k. Den ska förhoppningsvis visa sig vara en räddande ängel! Nu är det bara att vänta på paket!!!


söndag 21 april 2013

Instruktionsrunda och tempoträning

Dubbla pass idag också! Det kan aldrig vara nyttigt för en fröken i min ålder!

Dagen inleddes med en instruktionsrunda med L, som för första gången i sitt liv satt på en racer. Hon håller på med en tjejklassiker och nu är det dags för träning till tjejvättern. Min kära cykel - den roséfärgade - ska vara hennes kompis fram till loppet. Idag skulle hon få lite hjälp att komma igång av mig och coachen.

Något konstigt inträffade - coachen visade sig vara snäll, lugn och pedagogisk med L. Allt det där hojtande som jag får stå ut med, det såg jag inte röken av. Coachen körde lugnt, förklarade pedagogiskt hur man växlar, bråkade inte på L en endaste liten gång - jag var i chock! Personlighetsklyvning, Dr Jekyll och Mr Hyde - ja, jag vet inte hur jag ska förhålla mig till detta!!!

L lyckades med sin första spd-vurpa efter cirka fem minuter men sedan gick det som på räls. Misstänker att hon var förvånad över vilken härlig känslan det är att trampa på en racer, men så var det inte vilken racer som helst - det var frökens Roséfärgade.


Vi lämnade av L efter 27 km och trampade hem. Helt plötsligt började coachen hojta instruktioner igen - hm! Hemma hos coachen fick jag byta cykel till Mr M - en annan sadel än den som plågade mitt undre liv skulle testas. Allt för att skona frökens undre delar.

Coachen var snäll nog att skjutsa mig ut (kors i taket), för att jag skulle få hyfsade vindar under sadeltestet. Fick stränga order om att INTE trampa på för tunga växlar, inte fega och ligga i hela vägen (som ni märker hojtar han igen). Lyckades under dessa förutsättning snitta 34,8 km/h på en sträcka på 10,8 km. Det är galet fort för en medelålders fröken.

Lika snorigt som igår, mjölksyran kom också som ett paket på posten och nästan lika ont i de undre delarna. Var ska jag få tag i en vettig temposadel? En som fungerar för en medelålders fröken, som inte påminner speciellt mycket om en tempocyklist!

lördag 20 april 2013

Premiär - tempocykling....

Idag var det dags - min nya familjemedlem skulle rastas. Men, det blåste en hel del vilket fick mig att oroa mig för att både jag och tempocykeln (Mr M) skulle vingla omkull och hamna i ett lerfyllt dike. Ett heltäckt bakhjul tar nämligen en hel del vind, det förstår till och med en fröken. Coachen meddelade glatt att risken för vurpa på grund av vinden var minimal eftersom jag har allt tyngd bak. En elak tolkning är att coachen anser att fröken är lite tung över rumpan - hm.

Fick värma upp lite på en parkering och testa växlar och position under övervakning av coachen, innan det var dags för  16 km i hemsk sidvind! Coachen åkte följebil idag för han var "lite" förkyld - och eftersom han är man... ja jag behöver inte väl inte förklara närmare.

Gav mig iväg och kom ned i position och kände hur vinden tog tag i mig - Mr M och vinglade till. Genom att snabbt inse att jag måste luta mig lite mot vinden för att få balans undveks diket. Sedan var det bara att "plattmosa". Det gjorde ont i ben och rumpa (NY sadel är ett måste) och snoren rann - vad sjutton hade jag gett mig in på, inget för fröknar som helst inte flåsar. Men, jag höll positionen! Får väl inte anses så illa av en medelålders kvinna att på sin premiär tur klara av att ligga i tempoställning i 16 km och snitta 30 km/h!!! Trots att fröken enligt experten det vill säga coachen körde på tok för tunga växlar. Glöm inte heller bort den elaka vinden!

Efter 16 km blev det cykelbyte till Miss C och som tog mig resten av vägen till Enköping. Blev en hel del rak motvind som fick mig att längta efter coachen eller någon annan rumpa framför mig. Fy fasiken för kall motvind! Kan få vem som helst att vilja sluta cykla - helst medelålders fröknar som ibland brukar kallas för pipiga av sin omgivning!

Nästa tur på Mr M ska baske mig gå snabbare!!! Och nej medelåldersfröknar tävlar inte....

fredag 19 april 2013

Ingen cykel idag!!!

Spansk sportdryck
Fredag - vilken härligt ord. Det doftar ledighet, avkoppling och kanske ett glas vin. Ja, jag vet! Medelålders fröknar ska vara försiktiga med alkoholhaltiga drycker - de är inte bra för vikt och utseende påstås det! Men, vin - är ju nästan att betrakta som sportdryck. Både i Italien och Frankrike med Girot och Touren dricker alla vin även cyklister. Så det så!

I kväll toppar jag fredagskänslan med att gå på konsert med Miss Li. Snacka om att det sedan kommer att gå bra att cykla  i helgen.

Trevlig fredag!

torsdag 18 april 2013

Hjälp - jag har blivit med tempocykel!

Klockan 9.41 idag ringde telefonen. Det var coachen! Han lät nöjd och belåten... Fick reda på att den var i perfekt skick, så bra skicka att det inte ens fanns något skäl att pruta. Dessutom satt det tydligen ett "värstingvevparti" på den.
Min nya cykel - coachen har fotat

Den är min nya tempocykel! Ja, ni läste rätt! Fröken har blivit med tempohoj - en Merida! Galet!! Först i morgon får jag träffa cykeln. Men, coachen skickade över en bild, för att jag ska förstå att det är sant. Och plötsligt blev det mycket verkligt och skrämmande!

I affären ingick en "papegojhjälm" - hm. Är inte helt nöjd! Nu kommer coachen troligen att kräva att jag använder papegojhjälmen när jag ska cykla på tempohojen. Papegojhjälmar är allt annat än klädsamma på medelålders fröknar.

Det finns en del frågor som man kan ställa sig:
- kommer en medelålders fröken att lära sig komma ned i rätt ställning (finns klar vurprisk),
- blir fröken snabbare,
- vilka vidriga träningspass kommer coachen att komma på,
- och vad ska den nya cykeln heta?

Ibland, glömmer jag bort att jag är en medelålders fröken som inte tycker om att svettas, flåsa och tävla. Resultatet av glömskan blev den här gången en tempocykel och en papegojhjälm. Hur ska detta gå?




onsdag 17 april 2013

Att handla eller inte handla det är frågan!

Halv storm ute idag så det blev ingen cykeltur efter jobbet. Risken att blåsa bort skulle vara uppenbar även om man är i frökenviktklass.

Nej, idag får jag fundera lite mer på om jag ska slå till eller inte? Vadå slå till, tänker nu den uppmärksamme läsaren. Ska hon slå någon eller? Vet hon inte att aga av elever är förbjuden i svenska skolor? Vill därför förtydliga att jag med slå till menar - köpa tempocykel!

På coachen tempohoj 2010
Galet! Ja, jag vet. Medelålders skolfröknar ska inte trampa tempo - men det verkar kul och så är tempocyklar snygga! Har faktiskt kört några tempolopp på Miss C. Tio minuter efter målgång brukar jag säga att jag ALDRIG ska ge mig på detta igen - så kul är det! Jag mår illa, tror att pulsen ska explodera och luften ska ta slut. Mjölksyran sprutar ur öronen och så vidare.

Har även varit ute och testat coachens tempocykel och känslan var läcker!!! Hade kunnat "ärva" den, nu när han köpt ny, men ramen är lite för stor.

Nu har coachen hittat en begagnad som kan passa mig! Efter stor tvekan har jag bett honom titta på den åt mig  - farligt! Jag har dessutom sagt att han har full beslutanderätt. Tycker han att den är bra så får han köpa den för min räkning. Galet! Jag måste ha tappat en skruv eller två.

Men, nu har jag några timmar på mig att fundera på det här! Ska jag avstyra det heller eller ej? Ska jag verkligen riskera att bli med tempocykel och utsätta mig för tempoträning under coachens regi? Det kan bli hur jobbigt som helst och långt utanför en medelålders frökens bekvämlighetszon.

tisdag 16 april 2013

Dränkt fröken!


Grå tjock dimma ute men ganska varmt! När då solen helt plötsligt svagt skiner igenom dimman, under några mikroskopiska sekunder, kommer jag givetvis på den lysande idén att jag ska ut och cykla.





För första gången i år får det bli vanliga cykelhandskar och trekvartsbyxor utan benvärmare.... Inte dagens smartaste beslut, ska det visa sig. Turligt nog drar jag på skoskydd - mest för att inte skita ned mina nya vita cykelskor.





Första två milen känns allt ok även om det verkar som molnen blir allt tjockare. Miss C rullar på och jag trampar utan större problem. Vid 23 km kommer regnet, isande kallt vårregn. Det blev till att tvärvända - det blev ingen runda idag - det blev fram och tillbaka.

Innan jag kom hem droppade vattnet från hjälmen, alla cykelkläder var genomblöta och Miss C var allt annat än ren!

Varför utsätter jag mig för detta? Kanske för att det efter en varm dusch känns bra i alla fall!

måndag 15 april 2013

En listig liten sak

Idag är det ju stora däckbytardagen för alla "sega" bilister. Av med vinterhjulen och på med sommarhjulen. Coachen fixade faktiskt mina "redan" igår - otroligt bra framförhållning!

Cyklister har däremot inte någon speciell däckbytardag - utan det förbaskade däcket åker av och på lite då och då. I alla fall om man, som jag, får punktering med jämna mellanrum. Suck för punktering!


Eftersom medelålders frökenhänder inte är så starka - elaka människor skulle nog till och med kalla dem klena - är det tur att det finns "däckbortagare". Tre plastbitar som ihopsatta knappt tar någon plats alls i mina tjusiga meckburk. Sedan tar man isär dem och vips finns det en chans, även för en klen fröken, att kränga av däcket och sätta dit en ny slang.  En super pryl!!!



 Frågan är nu bara - när kommer "däckpåsättaren"?? 

Lika lite som medelålders frökenhänder är skapta för att kränga av däck lika lite är de skapta för att kränga på däck. Jag får ont, det tar tid, ibland är det i princip omöjligt - skulle kort och gott kunna sammanfatta det med ett enda ord VIDRIGT! Någon gång har jag övervägt att kasta hela "j-vla" hjulet i diket och gå hem.

Snälla - ge mig en "däckpåsättare"!!!

söndag 14 april 2013

86 km och chokladtårta

Ingen snö idag och strålande sol! Då fanns det bara en sak att göra - cykla!

Coachen och jag bjöd in J att följa med på dagens runda - coachen utlovade "frökenfart". Vilket borde passa J för han är, enligt coachen och även sig själv, en "fröken" med basröst.

Själv hoppades jag på att någon annan än jag skulle klaga på fart och längd! Men, J höll sig - så det blev som vanligt jag som fick hojta på coachen:

- inte så fort
-öka inte nu
-lite långsammare - snälla.......

Det blev över fem mil innan det äääääääntligen var fikastopp! Lite väl långt för en fröken men det vägdes faktiskt upp av att jag fick chokladtårta!!! Mmmmm..... den riktigt smälte i munnen. Gott!

Efter fikapausen fick jag fikaben - det vill säga ben som inte alls samarbetar och inte vill trampa. Som tur var, för mig,  fick coachen punktering så det blev ett litet stopp. Och då hann  mina ben vaknade till liv igen.


Coachen kör på tub - vilket tydligen ska vara lite coolare - det gör att åtgärd ett vid punkteringen var att spruta in "lagningsgucka" via ventilen. Det lyckades inget vidare, för hålet var för stort. Då kränger coachen av hela tuben och sätter dit en ny, pumpar och så bär det iväg igen. Kan meddela att han gjorde allt detta på en bråkdel av den tid det tar för mig att fixa en punka. Förstår inte vad det kan bero på!?

På vägen hem kom vi ikapp en ensam cyklist som J kände. För mig är det stort att komma ikapp någon på racer - det är inte vardagsmat för en medelålders cykelfröken. Ännu större blev det när han tappade oss i uppförskörningen. Jag var i chock, någon tapppar frökens rygg i en backe.........

För övrigt märktes det att att det var vår idag. Såg säkert minst ett 20-tal cyklister när vi var ute. De kom en och en.... Inga små grupper. Undrar just vad det beror på?
Putsade lite på Miss C när jag kom hem

lördag 13 april 2013

Blötsnö - vad gör man?

Läskig blötsnö faller utanför fönstret och jag som skulle cykla idag! Men, jag är inte helt galen (även om en del kanske tycker det), så det fick bli styrketräning här hemma i stället.

Coachen roade sig med att dokumentera mig med min nya kamera. Och jag bjuder på bilderna för att visa att man inte behöver vara ung, snygg, vältränad och för att träna. Utan det fungerar även för en lagom rund medelålders fröken. (Men, är du som läsare känslig så blunda.....)

Lite knäpp var jag eftersom jag var dum nog att säga till coachen att mitt styrkeprogram började bli lite för mycket inom bekvämlighetszonen. Och  jag är omgiven av "karlar" som tjatar om att det är bortkastad tid att träna i bekvämlighetszonen och jag har väl i alla fall lyssnat "lite" på dem.

Redan under uppvärmningen började han korrigera - det blev till att hålla i små handledsvikter i händerna. Hm.....

Sedan fortsatte det med en annan sorts magövningar, tjat om få ned rumpan ordentligt vid plankstående. Som om detta inte var nog grävde han fram gummiband med handtag (som jag effektivt förträngt att jag ägde) och visade mig lämpliga övningar med dem och så vidare och så vidare.

Svetten lackade och jag klagade med jämna mellanrum på att det var omöjligt! Men, omöjligt är ett ord som coachen inte förstår! Så det hade jag inte mycket för! Det var bara att fortsätta och fortsätta. När jag försynt påpekade att det finns risk för träningsvärk i morgon log han bara belåtet!

Han fick mig att göra någon övning som han kallade för sälen. Vilket i och för sig var passande eftersom jag brukar säga att jag är som en knubbsäl. Kan dock konstatera att man som medelålders fröken inte ser speciellt vacker ut när man gör övningen.

Har jag ont i morgon så är det coachen fel! Fast jag får motvilligt erkänna att lite får jag skylla mig själv som var korkad nog att säga något om bekvämlighetszon.


fredag 12 april 2013

Orange varningslampa - minst lika jobbig som träning

Efter en trevlig fredag i skolan klev jag in i bilen för att åka hem, då upptäcker jag till min fasa att det lyser en orange varningslampa på instrumentpanelen i bilen. Nu är goda råd dyra! Vad ska jag göra? Orange borde ju rimligen inte innebära att bilen ska till att explodera - då borde det lysa rött. Ringer till coachen....

Talar snabbt om att en lampa lyser och coachen säger coolt:
-Vilken är det?
-Vadå vilken är det? Det är en orange lampa svarar jag lätt irriterat och panikslaget.
Nu tycker jag mig höra en suck eller två i örat.
- Fröken! säger coachen bestämt. Är det en som sitter långt till höger och som det är en motor på.
Jag får motvilligt erkänna att han är ganska pedagogisk.Efter att ha stirrar stint på instrumentpanelen beslutar jag mig för att den mystiska symbolen nog är en motor.
- Då kan du lugnt köra hem säger coachen, och tillägger helt glatt - min lös också för ett tag sedan men den har slocknat nu.

Ja, jag kom hem! Men jag kände mig inte lugn en endaste meter på hemvägen, pulshöjning i klass med ett distanspass på cykel. Nu ska jag oroa mig för den där lampan hela helgen! För i en medelålders frökens värld är en lysande lampa på instrumentpanelen, en katastrof som vida överstiger en punktering på cykeln. Och det vill inte säga lite.

torsdag 11 april 2013

Isande kalla pulsintervaller

Pulsintervaller lär vara nyttigt enligt coachen. Han har talat om att jag både blir starkare och snabbare av dem . Det är dock inte något som får mig att hoppa av lycka och jag ifrågasätter hans trovärdighet! Jag tror att han läst om intervaller i någon tidning för cykelnördar och sedan tagit för givet att de även gäller för medelålders fröknar. Medelålders fröknar kan  inte jämföras med motionärer och cykelnördar!


Men, idag skulle jag trots min negativa inställning till intervaller köra ett gäng. Det fick bli rundbana runt Skölsta. Fem varv och varje varv innehöll en pulshöjande del och en lugn del. Så långt var allt bra i teorin. Sedan kom praktiken = isande kall motvind på den pulshöjande sträckan, protesterande lungor och ben samt sist och inte minst ett evinnerligt snorande! Det står det ALDRIG något om träningstidningar!

På den lugna sträckan var det medvind och jag åkte förbi Svia handelsträdgård. På varje varv konstaterade jag att det var folk där och handlade växter. Vilket fick mig mer intresserad av penséer än nästa pulsintervall. Är det möjligt att plantera dem på balkongen nu eller är det fortfarande för kallt?? Bristande koncentration skulle coachen kalla det. Själv tycker jag att det är mänskligt.

onsdag 10 april 2013

Anmäld!


Idag efter rättskunskapslektionen blev jag anmäld till Tjejvättern. Eleven som jag ska cykla loppet med har e-legitimation i sin iphone. Hon fixade allt med hjälp av "telefonen". Vilket fick mig att känna mig som en stenåldersmänniska, där jag stod bredvid och imponerat tittade på. Jag råkar nämligen ha en gammal, hederlig mobiltelefon som det går att ringa på och skicka sms med, perfekt för en fröken. Att anmäla sig till Tjejvättern med hjälp av den hade dock varit omöjligt - får jag motvilligt erkänna.

Det är en sak som oroar mig inför loppet  - vilken fart förväntar sig denna vältränade unga tjej att hennes medelålders fröken ska orka trampa 10 mil i? Är det 4 timmar som gäller eller 3.30 eller...??? Borde troligen ha skrivit ett avtal med henne om detta innan jag glatt sa ja! Till saken hör att jag på rättskunskapslektionen, precis innan, gick igenom hur viktigt det är med avtal. Suck! Att jag aldrig lär mig!

tisdag 9 april 2013

Äntligen - fikarunda

Idag fick jag och Miss C fint sällskap på vår runda av S och hans Trek. Färden gick mot Knivsta! På vägen dit fick jag uppleva något jag inte är van vid. S låg bredvid mig och pratade, inte före och pressade mig. Här har coachen något att lära sig!

Väl i Knivsta så blev det fikastopp! Trevligt! Vill förtydliga att det var S som åt sötsakerna på bilden - så att inte coachen tror att jag fuskade. Jag följde mitt "vardagssötsaksförbud" och nöjde mig med en fralla. Inget fusk! Och dessutom cyklade jag 63 km, så sexmilagränsen hölls. Coachen har i år försökt att säga att gränsen för fika inte längre är 6 mil, men det örat har jag inte lyssnat på.

Hem fick jag ta rulle på S i den sneda medvinden och det var trevligt med en ny karlrumpa att titta på - börjar bli lite less på coachens.

måndag 8 april 2013

Sport-BH - en hel vetenskap

Ibland undrar jag vem det är som designar sportbehåar. Det finns många exempel på märken som bara har storlekarna S, M och L. Men, vad sjutton! Det är bara att titta sig runt  för att inse att det finns stora tjejer med små bröst och smala tjejer med stora bröst. För dem och mig är dessa storlekar dömda att misslyckas.

Sedan finns det behåar där det varken går att reglera längden på axelbanden eller spänningen runt om - också helt värdelöst i min värld! Hur bekvämt blir det??

Jag vill ju gärna att bh:n ska vara snygg, hålla ett tag och sitta som gjuten. När jag som medelålders fröken köper en vanlig bh kan jag välja mellan kupstorlekar och omkretsar i nästan obegränsat antal, och få tag i en bh som sitter PERFEKT, är snygg och ger mig snygga bröst!!! Varför är det inte så med sportbehåar?

Genom åren har jag mosat min bröst i sportbehåar som verkar ha som främsta syfte att platta till brösten så mycket som möjligt. Jag har haft varianter med obekväma axelband, för små kupor, för stora runt om och så vidare. För en fåfäng skolfröken är detta INTE kul. Jag vill - tro det eller ej - se snygg ut och vara bekväm även när jag tränar (trots min ålder, sanningen att säga har behovet ökat med ökad ålder).

Nu har jag - äntligen - hittat en bh som sitter bra, kan fås i lika många olika kupstorlekar och mått runt om som en vanlig BH. Jag tycker dessutom att den är snygg och ger mig - i alla fall i mina egna ögon - snygga bröst. (Ja, jag vet jag är fåfäng...) Men, jag vill ha ett större utbud att välja på för oss som inte platsar i S, M och L. Hur svårt kan det vara?

söndag 7 april 2013

Lopp eller inte lopp?

Det börjar dra ihop sig till motionsloppstider! Ska man åka lopp eller ej det är frågan?

Har genom åren varit med på några motionslopp. Loppen ger mig alltid ont i magen på morgonen, innan vi kommer iväg. Tjatar dessutom konstant på coachen fram till start -  varför gör jag detta? frågar jag honom cirka 100 gånger.

Mitt allra första motionslopp var Tiersprundan - 78 km - i april 2009 - givetvis var det coachen som lurat mig till detta (bilden till höger). Vann en start till Vasatrampet i Dalarna i en utlottning efter målgång. Måste erkänna att jag hellre hade vunnit en vattenflaska! Men, i augusti  åkte coachen och jag till Dalarna. Han lät mig inte komma undan! Veckorna innan start studerade jag  banprofilen noga och konstaterade att sådana där backar finns det inte hemma i Uppsala. Loppet skulle med andra ord bli i princip omöjligt att genomföra! Trots detta kom jag i mål (bild till vänster) utan att avlida, ser ju till och med ganska glad ut..

Efter detta har det blivit fler lopp, bland annat Halvvättern två år på raken. I fjol kom jag i mål på irriterande 5.03. Hela vägen hem från Motala satt jag och muttrade om de där tre minuterna, hade totalt glömt bort att målet var 5.30 när vi startade.

Men, vilka lopp ska jag ge mig på i år? Ja, Tjejvättern ska trampas med en elev. Eleven tror att hennes gamla Fröken ska dra henne runt till en bra tid. Förstår inte riktigt hur hon tänkte där? Hon är 19 år och vältränad och jag är en medelålders skolfröken - hm....

Sedan skulle det vara kul att åka Velofondot i Vårgårda igen. Har åkt deras 6 mils bana två gånger. De har punchpraliner i depåerna! Det är total lycka när man kommer till först depån efter 24 km och en rejäl stigning och så finns det punchpraliner - sådant uppskattar en fröken. Gott fika i depåer på motionslopp är VIKTIGT!

Här hemma kanske det blir Tierp igen om vädret är bra och Smackrundan som går på riktigt fina vägar. Men jag tar tacksamt emot tips på lopp som är lagomt långa, har trevliga banor och gott fika i depåerna.

lördag 6 april 2013

Coachen är tillbaka = JOBBIGT

Idag var det dags för test av Miss C:s alla nya inställningar. Det sammanföll med årets racerpremiär på hemmaplan. Lägg till att coachen återvänt från Italien och var på G och odrägligt vältränad och ni har bilden helt klar för er.

Rådet jag fick igår var att inte cykla för långt på första turen med de nya inställningarna. Något som jag påminde coachen om innan start. Konstigt nog blev rundan ändå drygt 71 km - det var som om coachen inte hade lyssnat på mig!

Coachen agerade hare hela vägen - och med den knallrosa utstyrseln såg han faktiskt ut som en rosa påskhare. Med jämna mellanrum vände han sig om med uppmuntrande kommentarer av karaktären:

  • Sluta inte trampa fröken
  • Snart blir det medvind 
  • "Bara" två mil kvar
Erkänner rakt av att kommentarerna inte alltid uppskattades. Helst inte de sista 1,5 mil hem när jag var så trött att jag mådde illa.

Fick dock fikapaus idag hemma hos coachens goda vän F. Han bjöd på fint kaffe och en "liten" chokladbit i solskenet. Och där, för en stund, kändes det som att cykling är något för medelålders fröknar. En känsla som definitivt försvann på vägen hem.

När coachen är med kan man hamnade på lite konstiga vägar. Han låter sig inte stoppas av skyltar som hävdar att obehöriga inte har tillträde, inte heller verkar han förstå att vägavspärrningar betyder att man inte ska cykla där. Nej då, han bara åker - och då blir jag tvungen att följa efter, förbi skyltar och ut på mystiska vägar som jag ALDRIG skulle ge mig in på själv.

Fröknar är ju dessutom inte speciellt kända för att gilla äventyr. Nej tryggt och säkert det är frökens melodi!

Som ni förstått vid det här laget blev inte dagens tur en lugn, försiktig testrunda av Miss C. Nej det blev en tuff runda med en hel del mjölksyra för mig på slutet. De sista 1,5 milen hem när det var konstant iskall motvind funderade jag allvarligt på att börja med någon ny icke pulshöjande sport! Som garanterat inte ger trötta ben och mjölksyra. Medelålders fröknar är inte skapta för detta.

Väl hemma återstod dagens värsta prövning. Coachen ville få i mig en återhämtningsdryck. Här bör man veta att jag avskyr sportdryck, gillar inte att äta när jag kommer hem och är allmänt skeptisk till nya drycker. För att försöka lura mig hällde coachen upp drycken i ett vinglas så att den skulle se godare ut. Sedan kom ordern - DRICK UPP! När någon ger mig order går jag från att vara medelålders fröken till att vara Eva tre år. Säg så här att efter en halvtimme hade jag fått i mig halva glaset, resten fick coachen dricka upp själv.