onsdag 27 november 2013

FY F-N

Fröknar svär inte, helst inte väluppfostrade medelålders fröknar. Men, under dagens styrkepass slank en och annan svordom över mina läppar.

Träningsvärken från i måndags hade knappt släppt men idag skulle jag trots detta för första gången köra PT passet hemma. Coachen fanns på plats för övervakning! Gissa om han hade synpunkter? På marklyften var det ett himla korrigerande och samma sak när jag skulle köra med hantlarna. "Tappa inte fram axlarna!" "Böj i höften." och så vidare...

Avslutande stretch.
När det var dags för övningarna på pilatesbollen kom jag raskt fram till att min boll  är större än den F har vilket gör det hela vingligare och mycket jobbigare. Coachen var mycket nöjd med dessa övningar och sa belåtet "Nu kommer du att få träningsvärk.." Inte precis det jag ville höra.

Min extra pall som jag skulle göra step up på visade sig vara cirka 5-10 cm för hög. Men, det fixar coachen till nästa pass med hjälp av en såg. Han är ju en händig man.


Sammanfattning - fröken genomsvettig och mör, coachen nöjd med att jag äääääntligen tar i. Och i morgon blir det vilodag.

tisdag 26 november 2013

Elljus är grejer - men minnet är uselt

Dags för tisdagsjogg. Men, i nytt spår! Vågat!

Jag och A hade fått tips från L på jobbet att det fanns ett elljusspår i Rasbo (även det på vägen hem). Rasbo blev alltså dagens mål... Vi hittade spåret och gav oss iväg utan en aning om hur spåret gick, hur långt det var eller hur jobbigt? För en medelålders fröken får detta betraktas som MYCKET vågat och äventyrligt.

A tog rygg på mig - säkerligen för att skylla på mig om vi kom bort. Hon är smart, ibland!

Vi kom inte bort, det blev ett och ett halvt varv och det gissade vi motsvara cirka 3 km. Och efter en koll på kommunens hemsida så kan jag kan konstatera att vi hade rätt!

Väl hemma skulle jag köra F:s stretchingprogram som jag fick igår. FIASKO! Hade glömt allt.... Suck! Var så fokuserad på träningsprogrammet att stretchingen gick in genom ena örat och ut genom det andra. Är för gammal för att lära mig flera nya saker samma dag!

måndag 25 november 2013

Vikter, vikter och åter vikter

Idag var det dags för det jag både längtat efter och fasat över. Första träningspasset med PT (F). F var på strålande humör när jag dök upp - verkade läskigt glad över att få träna en medelålders fröken. Efter tio minuters uppvärmning på en motionscykel (kändes tryggt) var det dags för dagens program "Helkropp station".

De första två övningarna fick mig helt ur mental balans. Jag är en klen medelålders fröken, i själ och hjärta har jag vetat att det är så. Nu visade det sig att F ansåg något helt annat! Det skulle vara 30 kg skivstången och hantlarna var på 6 kg respektive 4 kg. Hon (F) tycktes inte förstå att fröknar har max 15 kg på en skivstång och gärna hantlar på 2,5 kg. Nej då! Mina lama protester om klena medelålders fröknar hörde hon inte ens....


Före... två små söta vikter....
Det värsta är att på något sätt genomförde den här medelålders fröken alla övningarna med de vikter F envisades med. Och inte nog med det... resten av programmet klarades också av.  Nu verkar det inte som jag kan skylla på att jag är klen i alla situationer - suck!

Väl hemma berättade jag  för coachen om vikterna, ganska korkat av mig. Han fick sin värsta "vad var det jag sa min". Och dessutom säger han "Jag är inte förvånad." med ett klart överlägset tonfall. Tror nästan han himlade lite med ögonen också...

Efter . många läskiga vikter.
Nu är mer/fler vikter inköpta till min skivstång och mina hantlar. Helt plötsligt har min i vanliga fall så nätta och söta skivstång blivit bullig och lite tuff.  Vart är världen på väg? När en medelålders fröken köper vikter och tycker det är kul att träna med en liten energisk PT?

fredag 22 november 2013

Galen kollega och en vurpa

Redan igår hörde A av sig och "tjatade" om hur bra det skulle vara för oss att jogga efter jobbet idag = fredag. Hon hade en massa argument om vilken kanonstart på helgen det skulle vara för oss... Jag var MYCKET skeptisk, men hon vann.

A i pannlampans
sken.
Efter sista lektionen var det bara att gå in på handikapptoan och förvandlas till joggingfröken.

Vid Jälla (vårt joggingställe) var det MINUS tre grader. Försökte avstyra, men A var stenhård. Här skulle joggas och dessutom var det enligt A dags att köra "lite" mer än ett varv idag. Bara för mig att tända pannlampan och iväg.

Skadad armbåge!
Jag först och A efter (som vanligt), det var halt! Efter knappt två km "går jag omkull" och blir skadad! Hål på armbågen och troligen blåmärke, i morgon, på höften. Då tycker den medelålders fröken (med all rätt) att den yngre kollegan A ska säga... "... nu går vi resten och struntar i extra svängen...". Pytt inte hon inte. Hon flåsar fram "Är du ok?" och sedan jagas det vidare.

Extra svängen visar sig bli LÄNGRE än vad både jag och A trott. I stället för en extra km blev det två...

På slutet vill jag bara ... Men, A visade inga tecken till att vilja stanna. När vi är framme kryper det fram att A att drömt om att gå men tänkt "Eva bara fortsätter då måste jag också fortsätta" . Va! Jag som längtade efter att hon skulle hojta "Vi går en stund...".

A och jag är INTE bra för varandra det är dagens slutsats.

tisdag 19 november 2013

Tisdagsgalenskaperna - fortsätter...

Nej!  Nej! Och åter Nej! Det är inte normalt att springa med pannlampa på ett kolsvart spår i Jälla.

Det finns mörker som är härligt och mysigt
som det här! Och så finns det varianten i Jälla...
Normala människor gör inte det. Men,  den medelålders fröken och hennes yngre kollega A gör det. Och av det kan man dra slutsatsen? ....

Förra veckan kunde jag säga som min matematik lärare på högstadiet sa, när vi gjort något dumt. Inte för att jag någonsin gjorde något dumt men, jag hörde när han sa det till andra:"En gång är ingen gång men två gånger är en vana." Nu finns inte den ursäkten kvar. Två gånger = vana.

Det gör det officiellt! Fröken och kollegan är inte normala.

Min förhoppning är att min  PT, F, sätter stopp för denna galenskap. På måndag när jag får mitt träningsprogram hoppas jag att hon säger INGA joggingrundor i mörker. Snälla F!!!! Se till att jag inte blir inspärrad!



måndag 18 november 2013

Coachen har fått konkurrens

F - min PT
oj oj
Idag var det dags.... Jag skulle vara "otrogen" mot coachen och träffa en egen PT (F). Någon som coachen inte kan påverka (förhoppningsvis).

Här tävlas det...
Frågan är dock hur smart är det av en medelålders fröken att anlita en snart 20 år gammal super tränad tjej? Som dessutom är svensk mästarinna, i kettlebells  i sin viktklass (som säkert är myggvikt).

Lägg till att jag varit hennes lärare i tre år och plågat henne med företagsekonomi och ni förstår att detta kan sluta med en katastrof.

Idag var vår första träff - fröken skulle scannas! Nej det var inte en röntgenapparat, utan F kontrollerade rörlighet, stabilitet och en hel del annat. Jag fick stå, sitta och ligga på många olika sätt.

Utifrån resultatet av scanningen och mina mål kommer F att ta fram ett sex veckors program till mig. Målen är hemliga för er kära läsare, men jag kan säga så mycket att ett mål är att göra något som förvånar coachen.

Efter scanningen kunde jag inte låta bli att pilla lite på alla kettlebells som låg där på rad. Det fanns några söta på 4 kg styck - rosa! Men, här fick jag första varningssignalen! För lätta för dig hör jag F säga. "Du ska ha 12 kilos." Hon har definitivt inte insett hur klen jag är ...

Nästa måndag är det dags för riktig träning med F... jag "bävar" men samtidigt längtar jag lite. Galet!

lördag 16 november 2013

Cykeldag utan egen cykling

Emma  J = otroligt bra!
En hel dag i cyklingens tecken utan att cykla själv... Otroligt!

Inledde dagen med SM i CX. Först var det herrar 40 och 50... Kul! Och sedan kom damer ELIT. Är så imponerad av Emma J. Märks att hon varken är medelålders eller fröken!


Efter att ha kollat in även herrar elit så bar det iväg till cykelmässan och det är bara att konstatera att coachen är en kändis. Vi kom två meter och sedan började det = coachen stod och pratade och pratade.... SUCK. Borde väl vara rimligare att en fröken vore kändis eller  ???
Coachen = oväntad kändis

tisdag 12 november 2013

Totalt mörker!

Galen medelålders fröken med
pannlampa
Det här är  inte sant tänkte jag när kollegan A och jag klev ur bilen vid Jälla strax efter kl 17. Det var TOTALT kolsvart, och vi hade av någon outgrundlig anledning bestämt oss för att jogga i spåret - med pannlampor!

Hur korkad får en  medelålders fröken vara utan att bli inlåst? Det är i och för sig ännu värre för  kollegan A som inte ens kan skylla på att hon är medelålders och i klimakteriet. Vilket jag kan. A:s galenskap måste komma någon helt annanstans ifrån. Hm...undrar om den var medfödd?

Vi kunde ha valt ett spår med elljus men nej då! Inte vi inte.... Jälla ligger bra till på hemväg från skolan så Jälla fick det bli.

Det var bara att knäppa på pannlampan (som coachen givit mig - vem annars?) och iväg.

A var klok! Hon lät mig ligga först i spåret för att skrämma bort alla älgar och troll. Vadå troll? Troll finns väl ändå inte tänker ni... Kan meddela att i en kolsvart skog finns det garanterat troll.... Det begriper väl ändå vem som helst! Ja, till och med en medelålders fröken!

Vi klarade oss  från både älgar och troll - hela rundan (den här gången). Och tillbaka till bilen efter 2,9 km var vi äckligt nöjda med oss själv! Och började genast prata om nästa vecka... snacka om korkade! Det går bara utför!

söndag 10 november 2013

Höstens första - trainerpass



Coachens cykelhörna!
Idag var det dags för den aktivitet som definitivt bara cykelnördar och en enstaka cykelfröken ägnar sig åt. TRAINER!

Där trampar jag :-)


Det är svettigt, jobbigt och helt obegripligt att någon ägnar sig åt det. Sitta inne och trampa, inte komma en meter och svetten bara rinner. Hur kul är det? Även om man har en dataskärm att glo på. Nej - det tyder på galenskap!




Coachen riggade min sadel och mina trampor på sin Battaglin. Sedan valdes ett lämpligt frökenpass ut.

När jag kom till första utförskörningen på det virtuella passet visade det sig att Battaglin VÄGRADE att lägga i stora klingan. Det är inte roligt att cykla ett helt pass på lilla klingan. Helst inte ett pass där det stundtals är rejäla nedförsbackar och den stora klingan behövs för att inte den medelålders fröken ska behöva sitta och hoppa på sadeln...

Blev ingen vidare tid på passet..skyller det på Battaglin och att jag inte fick någon kraft nedför på lilla klingan. Egentligen är det coachens fel! Som inte servat Battaglin.

Men, coachen konstaterade att något intressant har hänt med min puls.... Den har sjunkit! Frågan är nu om det beror på att jag är bättre tränad eller om kroppen håller på att "lägga ned" verksamheten inför vintern precis som en björn som går i ide?

I vilket fall som helst höstens första trainerpass är avklarat och det lär väl följas av fler - galet nog! Som medelålders och fröken borde jag veta bättre!


lördag 9 november 2013

Ja - plötsligt händer det

Idag stod styrketräning på programmet! Inte kul men nyttigt! I alla fall för klena medelålders fröknar som tror att de ska kunna cykla fortare med lite starkare muskler som hjälper till.

Kämpar på och svär tyst inombords över alla muskler som inte riktigt samarbetar och är så starka som jag önskar. Så är det dags för "soffarmhävningar" coachens påfund! Och det är då det händer - armarna orkar alla 10 i första omgången. Har aldrig inträffat förr.... Att övriga två omgångar inte gick "riktigt" lika bra behöver jag ju inte tala om.....

Nu ska jag njuta av detta hela dagen! Borde nog vara värd några blommor eller hur?!

torsdag 7 november 2013

Sjukligt * 3

Nummer 1

Blev dålig sista kvällen i Spanien och har varit krasslig sedan dess = ingen träning = trist. Coachen skyllde på att jag varit dum nog att bada i havet. Det förstår väl vem som helst att det inte kan vara nyttigt....eller?

Nummer 2

Jag blir otålig och känner mig olustig och irriterad om jag inte tränar! Hur gick detta till? Jag har blivit träningsberoende! Läskigt! Hur botar man det! Idag botade jag det med att ÄNTLIGEN få köra ett styrketräningspass igen, efter en träningsfri vecka. Sjukligt!

Nummer 3

Har blivit van vid, och till och med börjat uppskatta, att få "träningspresenter". Tolkar dem inte längre som att coachen försöker göra om mig till en smalare och mer vältränad person. Fast vissa förändringar har presenterna bidragit till - om man ska vara ärlig.
På min allra först cykeltur -
i lånad utstyrsel


Det hela började med att jag fick ett par cykelskor, efter min allra första cykelrunda. Den genomfördes iförd lånade kläder, lånade skor på en lånad cykel. Vem ger bort ett par cykelskor till någon direkt efter den personens vingliga cykelpremiär? Jo - coachen!

Och här på en tur i höst -
med bara "egna saker"
Sedan har skorna följts av sadlar, skivstång, vikter, vevparti, bikefit, vattenflaskhållare i carbon, träningsmatta, cykelkläder och så vidare. Jag börjar till och med tycka att det är lite gulligt att få ett träningsredskap - snacka om sjukligt. Har tack och lov inte kommit så långt att jag tycker att det är romantiskt, för då hade jag varit utom all räddning. Nu kanske det här går att bota!?





fredag 1 november 2013

Cykellycka! (trots punka)

En av alla stigningar
Team Fröken har varit ute på ”äventyr” idag. Teamledaren (coachen) lastade in fröken och Evo (=Spanien racern) i bilen och körde ut oss till en för fröken okänd plats, där packades cykeln och fröken ur. 

Instruktionerna var ”kör mot Riberalbes".  Man kunde tänka sig att coachen skulle släppt av mig högst uppe på en topp. Han är ju mycket medveten om att uppförsbackar och fröken inte är riktigt kompatibla. Men, icke sa nicke.  Turen började med en stigning…. SUCK!


Backigt runt sjön


Väl i Riberalbes blev det en tur kring den gröna sjön – otroligt vackert! Men, upp och ned hela tiden.  Och backar i Spanien påminner inte speciellt mycket om dem som man hittar hemma i Uppsala. De har en helt annan längd och lutning. Egentligen är de inte alls skapta för en medelålders fröken. Men, idag gick det bra. Benen svarade och jag dog inte....

Coachen körde följebilen före och efter mig runt hela sjön – och filmade! Hm…. Han verkade tycka att det var extra kul att filma när jag slet uppför backarna. Bor en liten sadist i honom....
Fikastället i Onda

Fika blev det i Onda och därefter bar det av ”hemåt”.  Till en början gick det lätt och fint.... Men så kommer man till Castellon. Och där blev det som vanligt  kaos och trassligt.



Men, till slut hittades cykelbanan till Benicassim. Då gav coachen sig iväg till lägenheten. Själv trampade jag på och kände mig nöjd med mig själv! Fasiken jag är kanske inte så himla mesig när allt kommer omkring.



Cykelbanan hittad!
När det är cirka fem km kvar händer det som inte får hända – PUNKA! Konstaterade att det var ett litet hål (pyspunka). Frågan var nu skulle jag ställa mig och byta eller ringa efter coachen? Problemet var bara att där jag befann mig – på Via verde – får inte bilar köra. 

Jag testade och pumpade, ringde coachen och tala om att han fick lov att hämta upp mig i slutet av Via verde. Tre pumpningsomgångar krävdes det innan jag fick slänga in cykeln i bilen. 

Trots punka och hemska uppförsbackar är det här en sådan cykeldag som jag kommer att drömma om i vinter. Helt otroliga 94 km.