torsdag 30 maj 2013

Avis och en bacill

Vaknade i morse med en bacill i halsen - ena halsmandeln är ARG och RÖD. Kan vara en kombination av bacill och pollen... så här års är det svårt att avgöra vad som är vad.

Fikastopp i Spansk by i februari
Men, som om det inte var nog med halsen så var jag avis också - på coachen. I morse åkte han till Spanien och i eftermiddag ska han cykla där jag cyklade i februari, när mandelträden blommade. Det är ORÄTTVIST! Säkert kommer han att ha fikastopp i någon liten bergsby också - den tanken gjorde mig definitivt inte gladare.

Här ska han säkert cykla :-(










Däremot är jag inte avundsjuk på  loppet han ska köra på lördag - 203 km över hemska spanska bergstoppar. Jag som pep på skoklosterhalvön i söndagens Vårblot. Men, jag hade ju kunnat vara publik med en kall San Miguell i handen. Det klarar en cykelfröken av - det törs jag lova!

tisdag 28 maj 2013

Cykelfröken - på riktigt

Idag var det dags för årets friluftsdag på skolan. En aktivitet var "Evas cykelgrupp". I den gruppen blev det jag och en elev ... Hm.... måste bero på att de är rädda att få stryk av en medelålders fröken i någon uppförsbacke.

Jag var en snäll fröken och lät eleven F ligga på rulle hela rundan,  även i motvinden.... F kunde ju inte veta att  hennes fröken är motvindsallergiker. Det var underbart vackert ute och vi cyklade nästan bara på små trevliga vägar med massor av kossor och hästar i hagarna. Kvalitetstid på jobbet!!

Givetvis fikade vi också, på hembageriet i Österbybruk och där anslöt sig ytterligare en elev som kom glidande från ett annat håll. F bjöd fröken på fika - för er som anar ett försök till muta kan jag tala om att betygen redan är satta.

Kort och gott en helt underbar dag!

söndag 26 maj 2013

Vårblotet - en blåsig historia

Inför start!
Fy f-n vad det blåste idag! Och ju längre loppet gick ju mer blåste det! Utan coachen hade jag inte överlevt idag - bara att erkänna. Fast lite var det hans fel också att jag blev så slut vilket du kommer att förstå om du läser vidare....

De här fick jag inte åka med
Vi startade i gruppen med de som skulle hålla 28-32 km/h och som vanligt blev det en lucka för mig till de snabbaste i vår startgrupp i första uppförsbacken. Men, på uppmaning av coachen mosade vi ikapp dem (vill betona att det fanns andra bakom oss som vi kunde ha valt att ansluta oss till). Kom ikapp! Vi åker ett tag i en oorganiserad klunga - tills coachen säger "vi kan inte åka med de här - jag bli tokig". Så när alla andra i gruppen går i depå vid Skokloster fortsätter vi.

Efter ett tag kommer det några och kör om oss. De ligger på skapligt och då ska jag i uppfostringssyfte hänga på dessa enligt coachen - fy fasiken vad jag slet i vinden. Utan coachens hjälpande hand i några långa uppförsbackar hade det gått helt åt skogen. I vanliga fall brukar jag förbjuda honom att hjälpa mig men i den vinden så var jag barnsligt tacksam!

Vid den sista kontrollen i Örsundsbro fick jag extra bra service av Michel Lafis. Denna fd elitcyklist gjorde bedömningen att här är en medelålders fröken som verkligen ligger på gränsen av vad hon klarar bäst att se till att hon får i sig lite extra vätska. Det blev ett kort stopp och sedan iväg igen! Jag ville välja de lugnare herrarna men.... coachen såg till att vi kom ikapp de som gick hårdare. Vi tappade dem men en av dem kom vi ikapp och han låg snällt bakom om oss in i mål.

Fick bileskort in i mål av Pernilla - som utlovat det tidigare. Kände mig som en VIP där för några minuter.
Bileskort
I mål!

Sammanfattning - otroligt vackra vägar, trevliga depåer, bra organiserat men VIDRIGT jobbigt med vinden. Jag är ju faktiskt motvindsallergiker, och tycker inte om att ta i utanför min bekvämlighetszon - fast coachen verkar älska att få mig utanför den.
.

fredag 24 maj 2013

Frökenjakt - med älgpublik

Innan start
Anlände totalt mentalt utmattad till coachen idag! Sist dagen för de blivande studenterna att lämna in, komplettera och göra restprov sätter sina spår hos en medelålders fröken! Kände mig som en zombie! Nu fanns det två alternativ sjunka ihop som en hög med ett glas vin eller ut och trampa... Ja, det blev trampande! Och efter trampandet ett glas vin! Fast då var jag mycket piggare...

Coachen kom på den lysande idén att vi skulle köra en frökenjakt, först ett par km uppvärmning och sedan startar vi åt varsitt håll på en sträck på cirka 3,6 km och så kör vi fram och tillbaka tills dess att coachen kommer ikapp mig. Idag lyckades jag hålla undan i 15,6 km innan jag kände en klapp i rumpan. Då mådde jag illa, flåsade som en tok och undrade vad f-n jag gjorde så här långt utanför min bekvämlighetszon. Motvinden åt ena hållet var inte att leka med - det erkände till och med coachen. Han är ju inte ens allergisk mot motvind - så då förstår ni hur det var för mig. Jag låg dessutom på för tunga växlar och fick mjölksyra - inte KUL, dessutom osmart! Vi avsluta med att rulla drygt 1,5 mil för att bli av med lite mjölksyra.


Jag och publiken
är ganska säker att älgen höll på mig :-)
Men, det som var KUL idag var att vi hade publik. Inte vilken publik som helst utan en älg som stod ett par meter från vägen och käkade på en björk. På uppvärmningen stannade vi till och coachen fota med mobilen...Coolt!


torsdag 23 maj 2013

Coachen is back!

Hämtade upp coachen mitt i natten. Han har en typisk cykelbränna som han är väldigt stolt över. Dessutom är han i odrägligt bra form vilket jag fick erfara på dagens runda, 52 mycket snabba kilometrar (snitt 28,8) med frökenmått mätt.

Pottåkersbacken - obs jagstår...
Enligt mig blåste det rejält ute, coachen däremot kallade det för en fläkt. Och när vi åkte rakt mot vinden var det som om han inte märkte den. Jag som låg där bakom fick slita som en liten slav och det minsta lilla jag låg fel så tappade jag - suck!



Snart upp...
När vi kom till Pottåkersbacken, enligt coachen är detta ingen backe utan möjligen ett litet motlut, började  coachen hojta uppmuntrande ord av karaktären "ställ dig upp Fröken" "håll farten" och så vidare. Han verkade ha gott om luft om man säger så....

Trampa!!!!




Här ser coachen ut att tänka:
Vad sjutton gör hon nu?

När det äntligen blev medvind och jag skulle kunna vila  - då minsann var det dags att "tokmosa". Jag låg i bocken, flåsande som en tok, och coachen trampa framför i ett rasande tempo som inte verkade bekomma honom ett dugg.





Lite cykelvård vid hemkomsten
Slutsats! Det blir fruktansvärt jobbigt för mig när coachen varit utomlands och cyklat. Han kommer hem i för bra form.

onsdag 22 maj 2013

Börjar oroa mig lite....

På söndag är det dags - Vårblotet, 11,5 mil. Har precis börjat ifrågasätta hur jag kunde vara så dum att jag anmälde mig och coachen. Gamla fröknar har tydligen kort/dåligt minne och glömmer bort att de inte tycker om att cykla mer än 8 mil. Allt över 8 mil brukar vara en plåga!

Har spanat in långtidsprognosen,  både SMHI och YR - de verkar vara ganska överens, kring 14 grader och lite sol då och då. Men, enligt SMHI kan det bli regn på morgonen - jag avskyr regn! Regn, cykling och fröknar går inte ihop. En och annan skulle nu säga: "det är ingen fara Fröken du är ändå inte så söt att du smälter och skulle du råka krympa lite gör det inget." Dessa personer har troligen rätt! Men... det är ändå inte kul med regn!

Nu tänker ni kanske att det är ju bara onsdag idag - varför har hon redan börjat oroa sig? Jo, jag är mästarnas mästare på att oroa mig! Skulle lätt ta guldmedalj i OS om grenen fanns. Det här är alltså bara början.....

måndag 20 maj 2013

Lurad!

Vackert väder
Som medelålders cykelfröken med en rejält utvecklad motvindsallergi borde jag vara extra försiktig och vaksam innan jag ger mig ut och cyklar. Men, idag lät jag mig luras av:

  • det helt otroligt vackra vädret
  • att sommartemperaturen i luften gjorde att "vinden" i stan kändes som ljumma smekningar
  • ett mail från en kompis på som jag fick på förmiddagen där det stod " Stekhett ute i solen, blåser inte!!"
Kom hem från skolan och bytte raskt om utan att kolla flaggorna innan jag gav mig iväg. Insåg snabbt att visst är vädret otroligt vackert MEN vinden som i stan kändes som en ljum smekning var inte rolig att kämpa mot. Och vad min goda vän druckit innan hon skrev mailet på förmiddagen det kan man verkligen fråga sig!

öppna fält = mycket vind
Vägrade att få ännu en runda under skamgränsen utan slet som en liten slav i vinden. Rundan blev svettig och jobbig. Dessutom fick jag syn på en orm som ringlade sig över vägen - då höll jag på att hamna i diket. Ormar och medelålders cykelfröknar ska hållas lååååångt från varandra. Helst ska de aldrig mötas. Blev  utskälld av några hundar, kacklad på av några ankor och sedan hade hästarna i en hage lite åsikter om min framfart. Många upplevelser från djurriket blev det!

Uppvisade alla tecken på motvindsallergi under rundan med hög puls och så vidare, men klarade tack och lov skamgränsen.

söndag 19 maj 2013

Motvindsallergi

Inte nog med att jag varje vår får en släng av pollenallergi som gör mig trött, stickig i halsen och försorsakar nysningar stup i kvarten, nu har jag dessutom utvecklat en motvindsallergi!

Har sökt lite på nätet kring motvindsallergi och eventuella botemedel men inte hittat något. Har frågat runt lite bland sjukvårdskunniga i min bekantskapskrets men inte fått några svar där heller. Det verkar som om jag är UNIK!

Har kommit fram till att motvindsallergi förmodligen bara drabbar medelålders cykelfröknar som är lite besjälade med sälar. Och den här våren har verkligen gjort att allergin fått tillfälle att inta min kropp - det verkar som om det alltid blåser.

Så här kan man må
efter en attack av motvindsallergi
Hur yttrar sig då motvindsallergi? Jo, redan innan man börjar trampa är benen trötta och när man väl börjar cykla stiger pulsen snabbt som sjutton - vilket märktes tydligt på gårdagens motvindsrunda. Förutom detta uppstår andnöd om jag utsätts för motvinden för länge och dessutom får jag konstig mjölksyra i låren. Som ni märker är det många symptom och allvarliga! Får nog hålla mig inne tills det slutar blåsa.

Om någon där ute har ett botemedel mot motvindsallergi så tipsa mig gärna!

lördag 18 maj 2013

Majångest

Majångest drabbar medelålders fröknar varje år! Har genom observationer i lärarrummet kommit fram till att jag inte är unik! Konstigt nog verkar det vara fler som drabbas.

Varför ska en medelåldersfröken  - när det är som allra vackrast ute - behöva:

  • "jaga" elever för att få in de sista uppgifterna
  • hitta på trevliga saker till de sista lektionerna
  • sätta betyg (något som blir svårare och svårare för varje år - jag lovar)
  • rätta, rätta och rätta
  • hitta på trevliga tal och annat om man är mentor för en åk 3
Lägg till att den medelålders fröken är helt slut efter ett helt läsår och ni har bilden klar för er.

Min majångest slog till igår! Droppen som fick bägaren att rinna över var att en mystisk lampa lyste på instrumentpanelen i bilen - hade ingen marginal för detta. Ringde coachen (i Italien) som lugnt konstaterade: "Fröken du blir ju så här varje år. I år är klarade du dig ändå fram till den 17 maj....". Skulle det vara någon tröst? Några som däremot gjorde något konkret för sin medelålders kollega igår var fordonslärarna som kikade på bilen och talade om att jag kunde köra - stort TACK till dem!!

I mitt fall yttrar sig majångesten just som ångest! Oroar mig för allt, kroppen blir "spattig", ont i magen, sover dåligt och så vidare. Hur botas då detta? Ja, cykelsadeln är ett bra ställe att bli av med ångest. Efter några mil så bleknar skolan bort.

Så här såg det ut förra året när jag kämpade på vårblotet
Däremot undrar jag hur jag tänkte när jag för 10 minuter sedan anmälde mig och coachen till Vårblotets långa bana. Vi cyklade samma lopp förra året och ju mer jag tänker på saken ju mer kommer jag ihåg från loppet. SUCK!

Det var riktigt, riktigt varmt och jag hade huvudvärk på morgonen när jag vaknade (i maj är det mycket spänningshuvudvärk). Coachen hade i "smyg" anmält mig till långa banan (115 km) och jag var riktigt sur och grinig innan start - en riktig surfröken. Vi kom iväg och coachen trampade på som en tok och jag hängde på (som vanligt) tills vi kom ut på skokloster halvön - den är backig!!!  Och backar och medelålders fröknar tycker inte om varandra. Stämningen i teamet coachen och fröken var liiiiite ansträngd under några mil bland backarna kan jag lugnt säga utan att överdriva.

Målgång på vårblotet 2012
undrar om jag kommer i mål i år också

Kom vi i mål? Ja, givetvis, med ett rullsnitt på 27,9 km/h. Jag var svettig, flåsig och hade ont lite här och där... Och nu har JAG anmält oss till detta IGEN! För att "bota" majångesten. Är jag galen eller? Någon skruv måste jag definitivt ha tappat.

torsdag 16 maj 2013

Love and hate

Bilden bedrar - motvinden syns inte utan det ser
bara härlig ut!
Lika mycket som jag älskar att trampa i medvind hatar jag motvind. Så dagens runda blev en runda med mycket "hat". Först var det motvind, motvind, motvind och Pottåkersbacken (lika hemsk som motvind). Måste erkänna att jag höll på att vända redan efter 15 km men då kunde jag höra hur coachen - i mitt huvud - hojtande något om att det är bra träning att trampa i motvind både fysiskt och psykiskt. Det i kombination med att det var sommarkänsla ute gjorde att jag fortsatte - galet!

Hör röster i huvudet -
håller nog på att bli galen :-)
Till slut kom min belöning. Jag svängde upp i medvinden - vilken himmelsk känsla. Åter igen hör jag coachen i mitt huvudet ropa med bestämd röst.... "Mesa nu inte fröken utan lägg i en tung växel och mosa." Så det gjorde jag! Fick faktiskt  till två riktigt snabba 5 km:s etapper. En på 33,3 km/h och en på 35,8 km/h.

Det är  inte helt och hållet positivt att jag lyckades trampa så pass fort helt själv. Försöker nämligen få coachen att inse att det är omöjligt att trampa fort när man är medelålders och fröken. Helst om man först fått slita som en slav i motvinden! Det här kommer alltså att på något sätt komma att straffa sig framöver...

onsdag 15 maj 2013

Beach 2013 - nej tack

Rubriken kan tyckas konstig med tanke på att jag älskar att bada och att sola. Men, idag läste jag följande på FB:

"Less på "sommarform"! Låt oss tala året runt form istället och då i ett större perspektiv än magrutor. Har inget emot magrutor, men att vara i form är för mig lite större än så!"

Det var min kollega och idrottsläraren RG som skrivit det. Och jag håller med honom. När jag körde dagens styrketräningspass, funderade jag en del på det här. Jag tränar verkligen inte för att få magrutor och tror aldrig att jag någonsin kommer att få det heller - medelålders fröknar och magrutor hör inte riktigt ihop. Orsaken till att jag tränar är just form i ett större perspektiv... Jag vill:


  • kunna cykla 10 mil utan att bli totalt utmattad och "halvdöende" i ett hyfsat tempo (= minst 26 km/h)
  • kunna snitta 30 km/h helt själv på cykel i mer än en km
  • orka göra saker
  • åka skridskor och skidor
  • känna att min muskler fungera och finns där
  • känna mig hyfsat fast i kroppen trots att jag är en medelålders fröken och knubbsäl
  • må mentalt bra och känna att jag kan hantera jobbiga saker i min omgivning utan att få ohanterbar ångest
  • orka dansa som en tok till bra musik
  • kunna äta en kaka och en bulle utan dåligt samvete...


Ja, listan kan göras mycket lång och som ni märker handlar min form om både kropp och själ. Och jag tränar - året runt - för att må bra i kropp och själ inte för att det är beach dags!
Den här humlan mår nog bra i både kropp
och själ fastän den är lite rund om magen ;-)



måndag 13 maj 2013

Äntligen lite tryck i benen - kunde det bero på hästen

Lillebror
Kom hem från skolan idag med världens adrenalinpåslag. Jag hade nämligen fått göra något - som de absolut inte säger ett ord om på lärarutbildningen - sitta på en voltigehäst. Ska en medelålders cykelfröken verkligen behöva utsättas för det?

Proffset visar en övning
 I min klass finns en tjej som tävlar i voltige och idag hade hon bjudit in hela klassen att prova på. Mycket snällt men det gjorde att jag drömde mardrömmar om hästen i natt! Är definitivt inte speciellt förtjust i hästar, kan sträcka mig till att de är fina på långt håll.

 När vi väl kom till ridhuset vid 12-tiden fick vi träffa Lillebror - det är hästen! Han är jäääääätte stor. Inser raskt att enda chansen att jag ska komma upp på hästen är att jag är först - annars kommer modet att svika mig. Med hjälp av en stol och den urstarka voltige tjejen sitter jag helt plötsligt gränsle över hästen.
OBS! Jag släpper händerna

Först skrittar Lillebror runt i sin cirkel men sedan börjar han galoppera - läskigt! Jag vågade i alla fall göra en liiiiiiten övning - släppa händerna. Sedan klarade jag av att hoppa av hästen helt själv. Undrar om man inte borde ha risktillägg som medelålders fröken.

Inte värdens smidigast avhopp
men jag gjorde det













Insåg att jag   behövde lugna ned mina nerver, så trots hotande moln och rejäla vindar gav jag mig ut och trampade. Cykling är ju nervlugnande - det vet väl alla?

Och jag är nöjd med min drygt fyra mil långa runda. Har inte lyckats hålla så bra tryck i vinden en enda gång tidigare i år när jag cyklat själv. Undrar om det beror på hästen?


lördag 11 maj 2013

Fröken på cykeltävling - Skandisloppet

Utsikten från slottsbacken
Idag har jag varit cykelpublik. Skandisloppet med många duktiga tävlingscyklister har avgjorts i Uppsala. Men, det har även varit ett motionslopp med tre distanser, 167 km, 80 km och 30 km. Målgången i motionsloppet är uppför "slottsbacken", en riktigt rejäl stigning. Där stod jag och roade mig med att titta på alla motionärer som slet sig uppför backen. Jag var nöjd att jag inte behövde ta mig uppför backen själv på cykel - efter 166 km.
F - trycker sig upp

Den första jag får syn på när jag kommer till backen  är  Å som står i pedalerna och trycker sig uppför backen på en tung växel. Skriker glatt till honom att öka tempot - om blickar kunde döda skulle jag inte sitta här och skriva det här kan jag meddela. En liknande blick fick jag från F som kom lite senare uppför backen på lika tung växel. Det visade sig att båda dessa herrar haft problem med sina växlar och inte lyckats få i lilla klingan - den behövs definitivt uppför slottsbacken!

Snyggast!
Snyggast i motionsloppet var Ride of Hope gänget som jag faktiskt var inbjuden att cykla med - tack Gary! Men, jag var lite feg....167 km är lååååååångt utanför en medelålders frökens bekvämlighetszon. Gissa om coachen bråkat på mig för detta!

Coachen själv då undrar säkert en del - varför trampar inte han motionsloppet idag. Jo, för att han åter igen är på väg till Italien för att cykla. Fördelen med detta är att nu kan jag "mes" träna i 10 dagar om jag vill. Ingen kan bråka på mig. Nackdelen är att jag inte har någon servicetekniker!


Eliten på sjunde varvet

Gick fort när eliten åkte förbi

Rejäl lutning i kurvan

fredag 10 maj 2013

Frökenjakt - eller galen plåga

Innan start
Idag var det dags för "frökenjakt" en speciell träningsform som coachen hittat på. Det är en vägsträcka på 3,6 km där vi startar i varsin ände eller som idag mitt på men åt olika håll. Sedan ska coachen jaga ikapp mig! Då får vi båda, enligt coachen, effektiv träning. Behöver jag säga att jag inte är lika övertygad!

För första gången någonsin skulle frökenjakten ske på tempocykel - tidigare har det varit vanlig racer. För att ni ska förstå att coachen och jag inte gör det här på riktigt samma villkor vill jag påpeka att:

  • coachen körde i tempodräkt - jag äger inte ens en tempodräkt
  • coachen har ägt en tempocykel i 6 år - jag köpte min för en månad sedan
  • coachen har tävlingslicens - jag är inte ens med i en klubb
  • coachens tempocykel är sprillans ny och min är begagnad
Starten har gått
Lägg nu till att jag är medelålders och fröken och ni har hela bilden klar för er.

Coachen lät mig välja vilket håll jag ville starta åt - där gjorde jag bort mig och valde FEL vilket gjorde att jag fick börja med den tunga vinden helt ouppvärmd.



Mjölksyran sprutar ur öronen


Redan efter två km började jag ifrågasätta vad jag sysslade med, mjölksyran sprutade ur öronen. Blev dock lite morskare när jag vänt vid rondellen för första gången och fick vinden rätt ett tag. Men säg den glädje som varar - suck! Jag möter  coachen på tok för tidigt och inser att han tagit in MASSOR!!!! Redan på första varvet!

Coachen jagar som en tok med starka ben
Det är bara att inse att coachen tar meter på meter på meter... En medelålders fröken är ingen match för honom och strax efter fjärde vändningen känner jag hur han daskar till mig på rumpan - det tog 13,5 km! Sedan cyklar vi tillsammans till bilen där coachens dotter - dagens fotograf - väntar.

Jag har blodsmak i munnen, svetten rinner och det känns vidrigt! Men, enligt coachen ska det vara effektiv träning även för medelålders fröknar så jag får väl tro på det.




torsdag 9 maj 2013

Cykla med coachen = inte en lugn sekund

Coachen före och jag efter...
Grått väder idag men varmt, lägg till att det är en ledig dag och alla förstår att det ska cyklas! Coachen tyckte vi skulle cyklar riiiiiiiktigt långt. Men, jag ska på studentfest i kväll - plikter en medelålders skolfröken  har när hon har en avgångsklass. Eftersom jag vill var hyfsat pigg på festen så röstade jag ned coachen idé om riktigt lång runda. Smart av mig! Jag glömde dock bort att coachen alltid ser till att jag får slita "lite" extra när han är med.

På dagens 65 km runda fick jag bita i rejält för att hålla coachens hjul och när jag tappade det fick jag slita som en slav för att komma ikapp. Han stannade INTE och väntade på mig!!! Det senare var för att jag ska lära mig att ta igen en tappad klunga! Berättade coachen pedagogiskt när jag muttrade!

Hur ofta tappar en medelålders skolfröken en klunga och måste komma ikapp? Ja, inte så himla ofta skulle jag vilja påstå! Fast det kanske beror på att jag hittills har undvikit sådana situationer.

onsdag 8 maj 2013

När blev fyra mil en "liten" runda?

Kortärmat och kortbent
Underbar temperatur ute så efter skolan idag fick det bli en "liten" runda. För första gången i år med korta byxor och kortärmat - härligt!

Ler trots vind
Mindre härlig var vinden som fick det att kännas som om jag stundtals stod still när den friskade i rakt framifrån. Medelålders fröknar och vind är inte någon bra kombination!

På dagens runda funderade jag på utvecklingen jag har gjort i cykelsadeln. Ja, även medelålders fröknar utvecklas - konstigt men sant. I början när jag cyklade var det STORT att komma ut och cykla tre mil själv. Dels var det långt med tre mil  för en fröken och dels var det läskigt att cykla själv.

Mängder av saker kunde inträffa, min medelålders frökenhjärna var full av katastrofer som att:
Vacker väg

  •  få punktering
  •  trilla
  • bli påkörd.
Alla dessa saker har jag nu klarat av. Punktering är inte kul men det ordnar sig oftast på något sätt, vurpor gör ont och kan ge "asfaltseksem" och att bli påkörd är något jag definitivt inte rekommenderar.

Inte helt grönt ännu
Nu oroar jag mig inte längre för "allt" innan jag ger mig ut trampar och fyra mil efter jobbet är en "liten" runda. När blev det så?