torsdag 27 juni 2013

En cykel mindre

Idag gjorde jag det! Sålde den Roséfärgade, min allra käraste första egna racer. Minns det som igår när hon kom i ett stort paket från Tyskland hem till mig - det var lycka! Kände mig som ett litet barn på julafton.

Här bröt jag nyckelbenet
men den Roséfärgade klarade
sig utan en skråma
Vi har sedan avverkat åtskilliga mil tillsammans och dessutom råkat ut för lite olyckor. Men, vid samtliga olyckor har det varit jag som skadats och den roséfärgade har klarat sig helskinnad. Den cykeln har änglavakt!



Miss C




När Miss C kom in i mitt liv blev den Roséfärgade lite åsidosatt. Men, nu ska hon få vara nummer ett för någon igen - för L

L som inte alls trodde att hon skulle gilla att cykla men efter några månader med den Roséfärgade har hon ändrat uppfattning. Cykling är kul har L kommit fram till - vilket bevisar att L är klok och att den Roséfärgade fortfarande håller ställningarna som en mycket bra nybörjarcykel. Försöker nu lite indirekt tala om för er läsare att jag kanske inte längre är en nybörjare - kände dock att det var säkrast att jag förtydligade.
CC - crossen

Det känns tryggt att veta att den Roséfärgade hamnar hos någon som kommer att uppskatta henne och använda henne.  Den här cykeln ska inte stå och damma den ska det trampas på.

Kvar i mitt cykelstall finns nu:

- Miss C min kära racer

- CC = crossen, som får komma ut när det är dåligt väder och när snö och slask ligger kvar på vägarna, för övrigt släkt med Miss C. De är båda två av märket Corratec.
Herr M

- Herr M (en tempocykel) - vad nu en medelålders fröken ska med en tempocykel till? Det kan man fråga sig helst eftersom jag varken är snabb eller tävlar. Men, jag känner mig lite cool när jag sätter på mig papegojhjälmen och börjar trampa - larvigt skulle en del säga andra skulle förstå mig! Och hur ofta får man som medelålders fröken känna sig cool?

- Evo (det senaste inköpet, min egen racer i Spanien).

Och varför ska jag då ha en racer i Spanien kan man fråga sig... Jo, coachen har en där och då kan ju inte jag vara sämre.... Lägg till att spanska berg kräver en bra cykel, om den medelålders cykelfröken ska ha en chans att ta sig upp. Även med en bra cykel, som Evo, piper jag och gnäller rejält i de värsta stigningarna. Men, du har ju Miss C skulle en del säga och rynka på pannan och skaka på huvudet. Är inte det en bra cykel? Jo, hon är bäst men gillar inte att flyga!
Evo 

Lägg till Farbror Blå som tar mig runt på stadens gator, när jag inte flänger runt som en Cykelfröken, utan rullar runt som en "vanlig" medelålders fröken. Den Roséfärgade hade definitivt fått samla damm hos mig det senast året, så det var rätt beslut att låta henne lämna hemmet.

En del kanske tycker att detta är galet många cyklar? Men, så är inte fallet! Tro det eller ej men var och en av dem är viktig! Och vem vet kanske blir det någon mer framöver!

tisdag 25 juni 2013

Orättvist!

Jag har träffat mina kompisar - sälarna...
Ibland är livet lite orättvist! Som när en medelålders cykelfröken som är i Spanien och har blivit med NY cykel och så får man en äkta hederlig bonnförkylning som effektivt sätter stopp för fler cykeläventyr den här gången i Spanien.

Igår fick jag i stället roa mig med att bland annat besöka den vackra park som finns här och fota blommor - vilket är något jag gillar - men det är inte lika bra för formen som att cykla. Däremot bra för själen. Den ska ju också ha sitt har jag lärt mig.

I parken finns det dessutom bevis på att coachen är en romantiker - jo ni läste rätt! Coachen har gjort som många par innan.....

Bevis på att coachen är romantiker...


Fast det är ju lite tragiskt att den nya cykeln, Evo, bara har rullat 22,5 mil och nu ska stå och se ledsen ut tills jag dyker upp igen.... i oktober kanske om jag har tur.

lördag 22 juni 2013

6 mil blev 107 km

Rundan avslutade på Via Verde -
troligen en av de vackraste cykelvägar
som finns.
I morse talade jag glatt om för coachen att jag skulle uppskatta en runda på 6 mil idag med MAX en stigning. Kommer hem med två rejäla stigningar och en lite mindre och total 107 km. Hm.... Hur gick det till?

Vattenpaus i Cabarnes
Ja, det började med att jag korkat nog tog ledningen ut från Oropesa mot Cabarnes. Det resulterade i att coachen och jag kom ifrån varandra och det tog en mil innan vi hittade på varandra igen. Den milen kan jag INTE skylla på coachen. Utan på mitt lokalsinne som inte var det bästa.

Under stigningen upp till Cabarnes konstaterade jag att det är stor skillnad på svenska medelålders fröknar och spanska manliga cyklister. De bara seglade förbi mig uppför på en växel som hade gjort att jag förmodligen dött eller något liknande. Kändes lite knäckande...

Däremot måste jag ge en eloge till alla spanska manliga bilförare som snällt legat bakom en svenska cykelfröken som trampar uppför i snigelfart tills de har hittat ett  SÄKERT ställe att köra om. Stor skillnad mot hemma i Sverige.
Les Useres

I Cabarnes blev det vattenpaus - men INGET fika. Nej, enligt coachen skulle fikat intas i Les Useres. Vad han inte sa ett ord om var att denna lilla by låg högt upp på en liten bergstopp och att det lutade REJÄLT den sista biten. Där slog min berömda "skolgympakänsla" till och jag blev pipig, gnällig och inte alls kul att ha att göra med. Allt självförtroende försvann och jag kände mig sämst i hela världen. Stackars mig!!!
Äntligen i Useres




Fikat i Useres gjorde mig dock på mycket bättre humör och sedan var det några lite lättare stigningar och en lång utförskörning - och tro det eller ej... jag bromsade INTE så mycket att jag fick kramp i händerna.

Lite avkylning
Strålande sol hela dagen, vilket innebär att jag fått cykelbränna - ve och fasa.

I morgon får det bli vilodag på stranden för mig och coachen får cykla i ett helt annat tempo för sig själv. Och så har jag en chans att få bort lite ränder...

fredag 21 juni 2013

Så kallad "plattrunda"

Innan start
Idag skulle Evo invigas. Coachen hade ställt in höjd och avstånd åt alla håll och kanter så cykeln var i perfekt  skick. Han borde nog ha gjort en genomgång av mig också när han var i farten, för jag gjorde inte Evo rättvisa.

Kånkade ned cykeln till gatan och kom "överens" med coachen att vi skulle åka platta vägar till Peniscola och fika där och sedan platta vägar tillbaka och helst inte för långt. Frågan är nu hur man kan komma hem med 700 höjdmeter när man ska "plattmosa"? Hemma brukar man få till max 100 höjdmeter när man letar efter backar. SUCK!

Ja, vi åkte lite fel vid ett tillfälle och helt plötsligt dyker det upp en skylt med 12%. Man kan tycka att vi då genast skulle vända men icke. Fick lov att åka en bit uppför i vingelfart innan jag äntligen fick vända. Jag och Evo skulle bekänna färg enligt coachen. Och Evo var perfekt och den medelålders fröken var inte alls lika perfekt.
cykling i vingelfart

I Peniscola blev det välförtjänt fika - jag var helt slut!

Efter fikat blev det "närmaste" vägen hem. Det fick dock bli ett stopp vid campingen där Manolo gav mig en stor fanta och ruskade på huvudet åt oss loco. Tack vare den fantan orkade jag de sista kilometrarna  tillbaka till Oropesa, totalt nästan 128 km idag. Galet.!

Coachens bagage hade kommit medans vi varit ute och cyklat. Han hade bett dem leverera det till campingen så han fick ta det på cykeln. Såg lite lustigt ut....

torsdag 20 juni 2013

Försvunna kläder - men en ny cykel!


Landade i Valencia igår för vidare transport till Oropesa. Men, ett "litet" problem stötte till - coachens och mitt bagage hade hamnat på avvägar. Riktigt jobbigt, med tanke på att jag hade alla mina cykelkläder i resväskan. Coachen har några uppsättningar cykelkläder här i Oropesa. så honom går det ingen nöd på. Värre för mig! 
Ny familjemedlem


Är ju nästan namne med den nya
familjemedlemmen

Det visade sig att det inte var nog med att cykelkläderna var på avvägar - ingen cykel hade vår vän på Rodamon (super cykelbutiken i Benicassim) lyckats hitta i min storlek, för lån under en vecka. Däremot erbjöd han mig raskt sin EGEN cykel under veckan - som den gentleman han är. Här har svenska män lite att lära. Men, det kändes inte bra att beröva  honom chansen att cykla en hel vecka....  Så coachen och jag gjorde något galet! Vi köpte en cykel till mig - en Focus Evo som ska vara min Spanien cykel. Evo och Eva är ju nästan samma namn så det är självklart att vi kommer att passa ihop.
Knubbsäl....

Idag åkte vi och hämtade cykeln och i eftermiddags kom min kläder. Så gissa vad vi ska göra i morgon?

Har fått chansen att göra en av mina andra favorit aktiviteter idag - bada! Fick till och med i coachen i vattnet som var ljummet och salt. Kan det vara bättre? Nej inte om man är knubbsäl.
Jag vann!!!

måndag 17 juni 2013

Sommarlov - ÄNTLIGEN

Eleverna har försvunnit ur skolan under de senaste två veckorna.Idag var det ÄNTLIGEN min tur att göra sista dagen på vårterminen. Nu är jag ledig till den 12 augusti.

Vad ska nu all denna lediga tid användas till? Bada, slappa, slöa, fota, måla, läsa böcker och så kanske cykla lite... Har en galen plan om att jag efter sommaren ska vara i mitt livs form - ganska otroligt och orealistiskt mål för en medelålders cykelfröken som är nära släkt med knubbsälar.

Så här såg hans ränder ut för något år sedan
och jag lovar de är inte sämre i år ;-)




Hur ska då målet möjligen nås? Ja, sommaren inleds med en tur till Spanien med coachen. Och eftersom coachens solbränna inte direkt är skapt för att ligga på stranden (då förstör han sina linjer). Finns ju risken att jag kommer att behöva trampa uppför spanska berg. Det borde vara bra för målet.

Sedan har jag av någon galen/konstig anledning (måste ha varit tillfälligt sinnesförvirrad eller något) gått med på att följa med coachen till Dolomiterna när han ska cykla ett lopp. Jag hade dock sinnesnärvaro nog att tacka nej till loppet. MEN min cykel ska få följa med.

Planen var att jag i sakta mak skulle cykla i dalen i min ensamhet medans coachen och övriga resenärer plågade sig i bergen. Risken är nu att jag får sällskap av PH på dagarna. PH som nästan är min idol.... och arrangör av resan. Han är nämligen skadad och kan inte cykla loppet själv! Coachen säger att PH antytt att han kan cykla med fröken. Hallå! En skadad PH är troligen hundra gånger bättre än en medelålders cykelfröken - där rök mina rundor i sakta mak. Dessutom kan jag ju inte pipa och gnälla när jag cyklar med min idol.

Vad tror ni? Räcker detta för att jag ska komma i mitt livs form i sommar? Nja, måste nog träna lite på hemmaplan också. Inledde med ett styrketräningspass idag - kändes skönt!

lördag 15 juni 2013

Cykling och skolgympa

Vad kan cykling och skolgympa ha gemensamt undrar säkert mer än en läsare. Svaret är kort och gott - ingenting. Däremot påverkar min skolgympa för drygt 30 år sedan min cykling vissa dagar! Jo, det är sant.

Medelålders cykelfröken - med skolgympakänsla
En dag som idag, när kroppen kändes så där, vinden inte var att leka med och jag fortfarande känner mig slut efter vårterminen slår skolgympan till cykelrundan! Allt självförtroende försvinner och jag blir sämst i hela världen (ja ska det vara så ska det vara rejält). Och när jag blir sämst i hela världen blir jag ledsen!

Coachen - var nog alltid bäst på skolgympan













Vad har detta med skolgympan att göra  - undrar vän av ordning? Jo, jag och skolgympan gillade aldrig varandra. Jag kände mig jämnt dålig, klumpig och fel på skolgympan. Var helt enkelt inte bra på det där med sport.

Och en dålig dag som idag kommer "skolgympakänslan" tillbaka.... Känslan av att vara dålig och inte klara något. När då coachen lite försiktigt råkar fråga om min kropp inte riktigt känns OK idag så hör mina öron - FRÖKEN DU ÄR DÅLIG! Skolgympakänslan slår till!

Lägg till att coachen som vanligt bryter vinden utan problem, knappt verkar ta i alls och så fort han trycker till lite försvinner han x antal meter framför mig. Han var nog alltid BÄST på skolgympan.

När jag så kommer hem och laddar ned dagens runda har denna medelålders cykelfröken på något konstigt sätt lyckats snitta 27.8 km/h med en relativt låg medelpuls på en drygt 47 km lång cykelrunda. Hur fasiken gick det till? Kanske är skolgympakänslan lite fel....

onsdag 12 juni 2013

Tillbaka i sadeln

Äääääntligen! Idag var det dags att ta ut Miss C i det vackra vädret efter jobbet. Coachen dök också upp, så vid 17.30 tiden gav vi oss ut i den vackra försommarkvällen.




Coachen har roligt åt mig....
Det är utan tvekan balsam för själen att cykla en så här vacker kväll, även om man har en hojtande coach med sig som har synpunkter på min cykling mest hela tiden. Han verkar ha glömt bort att jag är en medelålders pipig fröken och inte någon av hans utländska cykelkompisar. Dessutom har han blivit urstark av all cykling i italienska och spanska berg. Det oroar mig en hel del eftersom vi ska till spanska berg tillsammans inom snar framtid. Oj och oj vad jobbigt det kommer att vara för en medelålders cykelfröken.



Lägg till bildtext


Kom hem efter drygt 56 km och då var jag trött, glad och svettig!

tisdag 11 juni 2013

En cykelfröken utan pump är som en....

.... blomma utan vatten det vill säga helt körd!

NÅGON, jag upprepar NÅGON har tagit min fina pump och lagt den i sin bil. Bilen befinner sig i Enköping och jag och cykeln i Uppsala! Ingen bra kombination, när den medelålders cykelfröken vill ta sig en cykeltur så här på kvällskvisten.

Har klämt lite håglöst på bak- och framdäck och kommit fram till att de troligen behöver lite luft efter 14 dagars vila. Men, luft kräver en pump och någon pump har jag inte - gissa vem som just nu ligger lite risigt till?

Själv får jag väl ta och träna styrka idag också - suck!

måndag 10 juni 2013

Träning igen

Äntligen! Idag kändes det som om den elaka halsbacillen flytt sin kos. När jag kom hem från jobbet ville jag träna! En titt på himlen gjorde dock att jag avstod från att ta ut cykeln. Ville inte bli blöt! Ja, jag vet, jag krymper inte och inte är jag så söt att jag smälter. Men, jag gillar INTE att bli blöt i alla fall.

Det fick bli styrketräning här hemma. När jag körde mitt pass till skön musik, funderade jag på hur andra medelålders fröknar/magistrar har det där ute den här veckan? Stressen börjar släppa för en del i och med att betygen är satta, andra är inte klara med betygen ännu, elever jagas för sista minuten kompletteringar, böcker ska beställas till hösten (annars hinner man inte få dem tid), tjänstefördelningar  justeras och så vidare. Ja, efter att ha lyssnat runt i lärarrummet kan jag konstatera att det bland mina kollegor finns gott om:

  • sömnproblem (kan inte somna, vaknar och ligger och funderar),
  • migrän,
  • utmattningssymptom,
  • minnesproblem,
  • hög puls,
  • oro....
Inga roliga saker! Själv har jag fått en sväng av ångest - den kommer som ett paket på posten när det varit för jobbigt ett tag och jag är säkert inte själv om detta. Varje år innan sommarlovet mår många lärare uruselt! Ska det behöva vara så? Ska lärare behöva ägna flera veckor av sommarlovet till att bli "normala" igen? (I just mitt fall är normal ett relativt ord.)



söndag 9 juni 2013

Den Roséfärgade gjorde det!

Nej, för mig blev det ingen start i Tjejvättern i år. Men, den Roséfärgade - min älskade Canyon, min allra första riktiga racercykel - åkte loppet.

För någon månad sedan fick jag en förfrågan om jag hade någon cykel "över". Det var en tjej som ska göra en tjejklassiker i år som behövde en cykel. Coachen avgjorde, efter en test, att den Roséfärgade med lite justeringar skulle funka - så L "hyrde" henne.

För några veckor sedan när coachen gav den Roséfärgade en liten service var L inte så förtjust i att cykla. Kan bero på den blåsiga våren - den har ju till och med fått mig att utveckla motvindsallergi.

Igår fick jag ett sms från L efter målgång med helt andra tongångar om cykling. L som var super nöjd med sitt lopp, tyckte att det hade varit roligt och börjar fundera på om hon inte ska köpa den Roséfärgade! Det är det jag säger... får man cykla på en bra cykel och har kommit över tröskeln (vilket L gjort nu) är cykling BÄST ingen PROTEST.


fredag 7 juni 2013

Coachen tar GULD

Eftersom vi inte befinner oss i Motala idag fick coachen chansen att var med på Arlanda Testrace. Det innebär att han numera kan tacka min elaka halsmandel för att han fick en guldmedalj idag. Fast något säger mig att han inte riktigt tänker så......

Coachen och söta Sara
Vid 16-tiden bestämde sig coachen för att vara med. Vi stressade iväg för att han skulle hinna efteranmäla sig. Kommer dit och då inträffar det som alltid inträffar när coachen är på ett ställe med cyklister han började heja på allt och alla.... SUCK - hur mycket folk känner denna man?? Själv reduceras jag till coachens fröken - en suspekt person.

Coachen pratade och pratade - någon uppvärmning var det aldrig tal om. Han körde med samma taktik som söta Sara - litade helt enkelt på att värmen i luften skulle vara tillräcklig.

OBS -  coachens tunga
Startfältet var stort och bestod inte bara av H50 som coachen tävlar i utan även H55,  H60,  H65,  H70 och H75. Till alla er kvinnor där ute säger jag bara - gubbar som cyklar är vältränade HÖGT upp i åldrarna. Inga gubbmagar här inte!

Starten gick och jag fick ganska snart panik när jag ser hur coachen går upp och drar - det är korkat! 

Cochen drar = inte bra!!








Coachen i mål!
Men något varv senare har han lagt sig på en bra position långt fram i klungan. När de efter 8 varv närmar sig mål inser jag att han fortfarande är med - pulsen stiger oroväckande hos mig.Hur hög ska då inte coachens puls vara? Han ger allt de sista metrarna. Sedan klagar han över darrande ben i en timme efteråt - lite klent om jag får säga vad jag tycker. Men urladdningen  räcker till GULD i H50.

Priset är förutom en medalj
 -  två kilo daim som han ger bort till söta Sara.... Med motiveringen att fröken inte ska äta sådant! Hm!!! Vet inte hur jag ska tolka det.
Coachen och söta Sara ( hon blev två i sin egen klass)


Focusera om!!

När jag vaknade i morse kände jag att jag fattat rätt beslut igår som valde att  avboka Tjejvättern. Den elaka halsmandeln vill inte blir bra! Faktiskt är den sämre idag.

Inför start förra året
Men, efter att ha gråtit lite över missad tjejvätter, gäller det att hitta något nytt att se framemot. Jag har bokat jag in mig, eleven F och coachen till Velofondot i Vårgårda. Loppet där man tidigare om åren fått punchpraliner i depåerna - gott. Coachen åker givetvis långa (140 km) men jag och F ska försöka slå min tid från förra året på 6 mils banan. Kom in på 2.11 vilket jag var super nöjd med då, med tanke på farten jag höll uppför den långa backen. En snigel hade utan tvekan verkat snabb i jämförelse med mig.


Från damernas lagtempo 2012

2012 års linjelopp
I Vårgårda den här helgen har man också möjlighet att titta på dameliten i cykel - det är coolt! De kör lagtempo på fredagskvällen och på söndagen är det linjelopp.

Kan rekommendera Velofondot - trevligt lopp, fin miljö, möjlighet att se elitcyklister... kort och gott får man en kanoncykelhelg i Vårgårda i augusti.

Vi ses väl där?

onsdag 5 juni 2013

Slänger in handduken

Nu har jag inte tränat sedan förra tisdagen på grund av den "elaka" halsmandeln. Min goda vän A-K som är sjuksköterska har sagt att man inte ska träna med elaka halsmandlar och det har skolsyster instämt i. Två mycket kloka kvinnor!

Jag brukar åka på en sådan här vända med halsont då och då ofta efter en stressig period. Och de senaste två veckorna har varit stressiga... Avsluta allt i skolan inför studenten, anställningsintervju som ledde till att jag fick lov att bestämma mig för om jag ville byta jobb eller inte (fick den andra tjänsten). Efter mycket velande och ångest bestämde jag mig för att stanna på mitt nuvarande jobb. Men, det var några jobbiga och stressiga dygn.
Cykelelev

Nu sitter jag här och är  ledsen för att jag inte kan/får cykla tjejvättern med min cykelelev F. För halsen vill inte bli bra trots gurglande och voltarenkur... Tror att den egentligen bara vill en enda sak - att jag vilar! Men, hur kul är det??

tisdag 4 juni 2013

Tjejvättern i fara!

På lördag är det meningen att jag ska trampa tjejvättern - start kl 11.04. Nu är starten i fara.... En mycket elak halsmandel krånglar - och har gjort det i många dagar nu. Den förrädaren...

Idag kollade jag med skolsyster! Hon sa att jag absolut inte fick trampa om mandeln var så där svullen. Det var inte bra för kvinnor i min ålder... Hm..... Vadå kvinnor i min ålder?? Jag är ju bara medelålders....

Hon tipsade om att jag skulle gurgla mig med saltvatten!! Frågan är nu kommer halsmandeln att bli mindre och sluta göra ont. Hjälper saltvatten eller ska det till något mer???? Fasiken jag borde nog läsa doktorsfrågorna/råden i tidningarna lite oftare.