Coachen är tillbaka = JOBBIGT

Idag var det dags för test av Miss C:s alla nya inställningar. Det sammanföll med årets racerpremiär på hemmaplan. Lägg till att coachen återvänt från Italien och var på G och odrägligt vältränad och ni har bilden helt klar för er.

Rådet jag fick igår var att inte cykla för långt på första turen med de nya inställningarna. Något som jag påminde coachen om innan start. Konstigt nog blev rundan ändå drygt 71 km - det var som om coachen inte hade lyssnat på mig!

Coachen agerade hare hela vägen - och med den knallrosa utstyrseln såg han faktiskt ut som en rosa påskhare. Med jämna mellanrum vände han sig om med uppmuntrande kommentarer av karaktären:

• Sluta inte trampa fröken
• Snart blir det medvind 
• "Bara" två mil kvar

Erkänner rakt av att kommentarerna inte alltid uppskattades. Helst inte de sista 1,5 mil hem när jag var så trött att jag mådde illa.

Fick dock fikapaus idag hemma hos coachens goda vän F. Han bjöd på fint kaffe och en "liten" chokladbit i solskenet. Och där, för en stund, kändes det som att cykling är något för medelålders fröknar. En känsla som definitivt försvann på vägen hem.

När coachen är med kan man hamnade på lite konstiga vägar. Han låter sig inte stoppas av skyltar som hävdar att obehöriga inte har tillträde, inte heller verkar han förstå att vägavspärrningar betyder att man inte ska cykla där. Nej då, han bara åker - och då blir jag tvungen att följa efter, förbi skyltar och ut på mystiska vägar som jag ALDRIG skulle ge mig in på själv.

Fröknar är ju dessutom inte speciellt kända för att gilla äventyr. Nej tryggt och säkert det är frökens melodi!

Som ni förstått vid det här laget blev inte dagens tur en lugn, försiktig testrunda av Miss C. Nej det blev en tuff runda med en hel del mjölksyra för mig på slutet. De sista 1,5 milen hem när det var konstant iskall motvind funderade jag allvarligt på att börja med någon ny icke pulshöjande sport! Som garanterat inte ger trötta ben och mjölksyra. Medelålders fröknar är inte skapta för detta.

Väl hemma återstod dagens värsta prövning. Coachen ville få i mig en återhämtningsdryck. Här bör man veta att jag avskyr sportdryck, gillar inte att äta när jag kommer hem och är allmänt skeptisk till nya drycker. För att försöka lura mig hällde coachen upp drycken i ett vinglas så att den skulle se godare ut. Sedan kom ordern - DRICK UPP! När någon ger mig order går jag från att vara medelålders fröken till att vara Eva tre år. Säg så här att efter en halvtimme hade jag fått i mig halva glaset, resten fick coachen dricka upp själv.