onsdag 30 oktober 2013

Desierto - andra försöket (eller skam den som ger sig)

Från Via Verde - svichande
Coachen hade själv kommit till insikt idag (kors i taket) – ingen mer cykling i Spanien för hans del.  I stället fick han ”äran” att vara följebil när jag för andra gången denna Spanienvistelse skulle ge mig på Desierto. Förr försöket var ju ingen direkt succé. Tvärdog innan jag var uppe.

Första träffen med följebilen var planerad till direkt efter Via verde (för övrigt den vackraste banvall som finns att cykla på). Coachen var på plats när jag kom ”svischande” men utan vatten! Minus till följebilen! 

Efter ett snabbt rådslag enades vi om att ses igen innan stigningen. Här blev det en ”liten” missuppfattning så jag fick stå och VÄNTA på coachen och vattnet, som han handlat till mig…. 


På väg upp




Hm…. Det händer aldrig cyklisterna på Vueltan. Betyder det att en medelålders fröken inte har samma kompetenta team som proffscyklisterna? Det kan väl ändå inte vara möjligt?



Så här ser det ut.... pricken är en slitande fröken
Stigningen är rejäl, det är serpetinsväng efter serpetinsväng. Totalt cirka 7 km. Det är långt när det är uppför hela tiden och cyklisten är medelålders och fröken!

Men, idag höll frökenbenen och frökenflåset hela vägen. Sväng efter sväng, meter efter meter segade jag mig upp. Då och då kändes det till och med bra – hur otroligt det än kan låta.

Coachen roade sig med att fota mig när jag slet som en slav. Då och då åkte han också förbi mig i bil skrek "bra fröken!" Lätt att skrika när man sitter i en bil.....



















Väl uppe – blev det en caffe con leche som belöning innan det var dags för nästa prövning. Nedförskörningen! 

Hittade en kompis vid fikat



Nu övergav följebilen mig och coachen meddelade att han hade "bättre saker för sig" än att hänga mig i hasorna… Hm…… Åter igen ett bevis på att ”Team Fröken” har en hel del att jobba på när det gäller service. Förresten jag har ju inte ens en teamdräkt – bedrövligt! Undrar vem som vill sponsra? Erbjudanden mottages tacksamt!!!

Nedförskörningar med serpentinsvängar är läskiga – det går fort och på ena sidan har man en bergsvägg och på andra sidan ett stup. Toppade med 48 km/h och då kändes det lite skakigt! Inget för frökennerver så då kom bromsen till användning.


Sedan var det bara att rulla hem via beachen i Benicassim och Via verde tillbaka till Oropesa. Där jag återigen fick vänta på följebilen som hade nyckeln. Som sagt servicen kunde vara bättre i "Team Fröken".

söndag 27 oktober 2013

Spanien cykling

Övermodig fröken
Två dagar med spanska backar och värme känns lätt overkligt för en fröken. Lägg till att jag nu sitter på en uteservering och dricker en Mahou och bloggar och det hela blir ännu mer overkligt.

Rosenblad
Igår tog vi härlig runda och jag kände mig "stark". Jag vet fröknar, är inte starka de är pipiga och usla uppför men igår gick det riktigt bra.... Så bra att när vi svängde in i den lilla byn för att fika och jag såg rosenblad på vägen så tog jag för givet att byborna förstått hur bra jag trampat uppför och gett mig ett "kungligt" mottagande. Fast det visade sig vara någon form av fest....Hm, tänk så fel man kan ha. Coachen var riktigt imponerad av mig igår. Fast det kan bero på att han själv satt i sadeln för första gången på 1,5 månad och faktiskt både svettades och flåsade lite även om han "bara" åkte med fröken.

Nedförskörning igår
Idag föreslog jag själv att vi skulle angripa Desertio - jag hade blivit övermodig efter gårdagens succé! Vilket jag fick ångra djupt!

Idag var ordningen återställd = jag tvärdog cirka 4 km upp i den 7 km långa stigningen. Coachen åkte före.... Han tröstade dock mig när vi kom hem med att jag lyckats med den bästa utförskörningen hittills i mitt cykelliv. Och det är sant hade inte total kramp i händerna, av allt bromsande.
Dagens nedförskörning
.

onsdag 23 oktober 2013

Laddar!

Oj och oj....  Inte bli sjuk nu fröken är mitt mantra. Den ena kollegan efter den andra däckar i förkylning veckan innan höstlovet. Men, det får inte hända mig i år! 

F - väntar på mig i Spanien,
då kan jag ju inte bli sjuk.
Tanken är nämligen att jag ska byta gråvädret här hemma mot spansk sol och cykling. Och då kan man INTE hosta och snörvla! Det är annars en riktig klassiker bland lärare.... lov = sjuk. Det är som en förbannelse. 

Men, jag upprepar mitt mantra "inte bli sjuk nu fröken", undviker hostande kollegor och försöker låta bli att känna efter så mycket. Fast det sista är jag dålig på. Är jag inte lite snorig? Sticker det inte lite i halsen? Är inte halsmandlarna lite svullna trots allt? Trycker det inte lite i pannan?... Ja, under en dag hinner jag känna både det ena och det andra.

söndag 20 oktober 2013

Sex - JA!!

Törs verkligen en grå medelålders fröken, med goda vänner med livlig fantasi, ha en sådan rubrik på sitt blogginlägg? Ja, det är en bra fråga! Men, fröknar är präktiga, så ingen (inte ens den med super fantasi) kommer att feltolka rubriken kom jag fram till. Alla som läser kommer att tänka: "Undrar just vilken styrkeövning hon har lyckats göra hela sex gånger?"

För det är ju så det är! Idag lyckades jag för första gången göra SEX soffarmhävningar (coachens påfund) felfritt. Lycka! Nu är det bara fyra kvar på varje repetition så klara jag mina tio i ett svep. Sedan ska soffarmhävningarna bytas ut mot en annan sort enligt coachen - jobbigare. Aldrig får fröken luta sig tillbaka! Nej, inte när coachen är i närheten.

fredag 18 oktober 2013

Vuxit ur!

Nej!!! Det är inte kläderna som fröken har vuxit ur - de sitter faktiskt lösare än på länge (om man får gotta sig lite så här på fredagskvällen).  Det är styrkepasset!
Försöker visa lite kropps-
kontroll i Spanien i juni

Jag körde mitt vanliga pass i dag - som coachen "förstärkt". Coachen smög runt och kikade på mig när jag höll på. Ganska irriterande och obehagligt! 

När jag var klar säger han: "Kallar du det där styrka?" Givetvis svarade jag glatt. Då får jag en lång föreläsning om att det är dags för tyngre vikter och tyngre övningar - enligt coachen har jag vuxit ur mitt pass. Va??? 

Han la dock till - kanske för att bevara freden över helgen - att jag har blivit bättre och i alla fall skaffat mig lite kroppskontroll.

onsdag 16 oktober 2013

Kyligt!

Onsdag = ledig dag = träning! Ett enkelt och logiskt samband.

Men, idag var det minst sagt kyligt ute - burr! Medelålders fröknar gillar inte kyla! Rumpan blir isande kall och det tar timmar att bli varm när man kommer hem! Usch! Lägg till att frökens hjärna, ben och hjärta inte har samarbetat den senaste tiden. Träningspassen har därför varit ganska USLA även med frökenmått mätt! Tillsammans gjorde det här mig omotiverad att gå ut och cykla idag. Vem vill frysa och cykla dåligt?
Ny Garminhållare

Men, trots kyla och usla pass samt efter lite allmänt gnällande kom jag i alla fall till skott. Hade ju fått en ny hållare till Garmin av coachen och den måste ju testas.

Prylar är ofta motivationshöjande - undrar vad som skulle hända om jag fick en helt ny cykel.... skulle jag cykla HELA vintern då? Är det värt att testa?

Idag samarbetade hjärnan, benen och hjärtat för första gången på lääääänge och det kändes bra men gick låååååångsamt - skyller på att benen blev sega av kylan. Det måste väl vara logiskt? För inte kan det väl bero på mig? Nej!!!

Tröstar mig med att om drygt en vecka får jag cykla i korta cykelbyxor - något som kan få mig att härda ut, något mer isande kallt pass här hemma.

Ser ju ganska skönt ut men var - kyligt!

lördag 12 oktober 2013

Ute!!!

Jag i min röd-svarta jacka
innan start
Jag är UTE i dubbel bemärkelse kan jag konstatera efter dagens runda utomhus...... Alla jag mötte på cykel och rullskidor hade lysande gula vindjackor på sig. Nej, jag ljuger inte - det verkar vara en trend med självlysande gula vindjackor här i Uppsala området.

Rullar iväg glad och nöjd
Har inte insett ännu hur UTE jag är
Själv rullade jag omkring i min röda och svarta jacka som jag, tills idag, tyckt varit riktigt snygg. Men, nu vete sjutton? Inte nog med att jag är medelålders och fröken, jag verkar vara ute (läs omodern) också. Fast vid min aktningsvärda ålder borde jag väl kunna stå över trender? Eller? Hm, undrar vad en sådan där jacka kostar?

Förutom insikten om att jag är ute var de en härlig runda i ett helt underbart soligt höstlandskap. Fler sådana här rundor och min tillfälliga dipp är snart borta. Lyckades dessutom ignorera garmin hela vägen (coachen trodde mig inte om det). Tog inte ut mig en enda sekund. Det sista tänker jag dock inte berätta för coachen.

Ett riktigt myspass! Precis vad en en omodern, gammal fröken behöver för att få tillbaka motivationen. Förresten undrar om en självlysande gul jacka höjer motivationen?

fredag 11 oktober 2013

Nu är det segt!

Oj och oj.... nu är det segt. Den här veckan har jag "bara" fått till två träningspass. Den klassiska tisdagsjoggen med kollegan A och sedan ett styrkepass idag. Den medelålders fröken har hamnat i en svacka.... trött, nere och less skulle man kunna sammanfatta det. Ja, jag vet träning är bra när man är nere... Men, det är HÖST!
Höst kan vara vackert

Höst kan vara helt fantastiskt med gula löv, strålande sol och krispig luft men den kan också lägga sig som ett grått täcke över världen, inklusive fröken.

Det gråa täcket gör att allt är jobbigt, grått, trist och svårt! All motivation försvinner och hjärnan fylls med negativ tankar. Och vilka de negativa tankarna är tänker jag inte ens gå in på, för de är om sanningen ska fram ganska ofta patetiska.... Därför gäller det att lyfta bort det gråa täcket och komma igång igen. För det här gör INGEN glad.


Tips mottages tacksamt!
Såg det ut så här hela hösten -
skulle det vara OK

söndag 6 oktober 2013

Lyckad tur - ingen motvind!

Gör mig klar för att trampa
Idag blev det cykling från Enköping till Uppsala - utan motvind! Ja kära läsare ni läste rätt - ingen motvind! Fick däremot en del vind från sidan men den var svag! Lägg till att jag slog till med en QOM (Queen of the mountain) på 55:an och ni inser att lyckan var total.

Fast om sanningen ska fram verkar det vara  kvinnor i Uppsala som använder Strava, vilket gör att min QOM kanske inte var så bra..... Tycker att det är lite trist att inte fler kvinnor laddar ned sina rutter på Strava.

Men, det var personligt rekord och det borde väl gillas? Snälla håll med mig nu.... behöver lite uppmuntrande tillrop av karaktären:

På väg
- Heja Fröken
- Så klart Frökens QOM är kanonbra
- Fröken du har blivit snabbare.....

För efter onsdagens runda var självförtroende helt i botten och för en kort sekund funderade jag på att sälja alla cyklarna och köpa en rullator.

Höst är vackert

onsdag 2 oktober 2013

Usel runda och ertappad!

Snigel fröken
Idag hade en snabb snigel lätt vunnit över den medelålders fröken - på den usla runda som hon presterade. Strålande höstväder borde ha inspirerat till stordåd men kroppen kändes tung och seg - hm nu fick frökenhjärnan en fruktansvärd tanke .... tänk om det beror på att jag är TUNG. Lägg till att hjärnan inte var med. Den gick på autopilot, allt snurrade runt i den som inte hade med cykling att göra. Det där med att ta i lite till fanns helt enkelt inte.

Som om det inte var NOG med en usel runda blev jag dessutom ertappad som "smitare". Tidigare i veckan hade S och Å bjudit in till fikatur idag. Jag svarade att det var rehabcykling med coachen som gällde idag.

I morse var coachen totalt ledbruten och cykling var det sista han borde ägna sig åt. Nu skulle fröken kunna ansluta till S och Å tänker alla vakna läsare.... Men, de skulle starta sååååååå tidigt och dessutom har båda två utvecklat lite "coachentendenser" - det vill säga plåga fröken i backar och annat. Så jag gav mig iväg själv, lite senare för att få lite lugn och ro. Möter efter någon mil S och Å som redan hunnit fika!  Gissa om de hade en och annan åsikt om frökens val att cykla själv!