Premiär - tempocykling....

Idag var det dags - min nya familjemedlem skulle rastas. Men, det blåste en hel del vilket fick mig att oroa mig för att både jag och tempocykeln (Mr M) skulle vingla omkull och hamna i ett lerfyllt dike. Ett heltäckt bakhjul tar nämligen en hel del vind, det förstår till och med en fröken. Coachen meddelade glatt att risken för vurpa på grund av vinden var minimal eftersom jag har allt tyngd bak. En elak tolkning är att coachen anser att fröken är lite tung över rumpan - hm.

Fick värma upp lite på en parkering och testa växlar och position under övervakning av coachen, innan det var dags för  16 km i hemsk sidvind! Coachen åkte följebil idag för han var "lite" förkyld - och eftersom han är man... ja jag behöver inte väl inte förklara närmare.

Gav mig iväg och kom ned i position och kände hur vinden tog tag i mig - Mr M och vinglade till. Genom att snabbt inse att jag måste luta mig lite mot vinden för att få balans undveks diket. Sedan var det bara att "plattmosa". Det gjorde ont i ben och rumpa (NY sadel är ett måste) och snoren rann - vad sjutton hade jag gett mig in på, inget för fröknar som helst inte flåsar. Men, jag höll positionen! Får väl inte anses så illa av en medelålders kvinna att på sin premiär tur klara av att ligga i tempoställning i 16 km och snitta 30 km/h!!! Trots att fröken enligt experten det vill säga coachen körde på tok för tunga växlar. Glöm inte heller bort den elaka vinden!

Efter 16 km blev det cykelbyte till Miss C och som tog mig resten av vägen till Enköping. Blev en hel del rak motvind som fick mig att längta efter coachen eller någon annan rumpa framför mig. Fy fasiken för kall motvind! Kan få vem som helst att vilja sluta cykla - helst medelålders fröknar som ibland brukar kallas för pipiga av sin omgivning!

Nästa tur på Mr M ska baske mig gå snabbare!!! Och nej medelåldersfröknar tävlar inte....