Lopp eller inte lopp?

Det börjar dra ihop sig till motionsloppstider! Ska man åka lopp eller ej det är frågan?

Har genom åren varit med på några motionslopp. Loppen ger mig alltid ont i magen på morgonen, innan vi kommer iväg. Tjatar dessutom konstant på coachen fram till start -  varför gör jag detta? frågar jag honom cirka 100 gånger.

Mitt allra första motionslopp var Tiersprundan - 78 km - i april 2009 - givetvis var det coachen som lurat mig till detta (bilden till höger). Vann en start till Vasatrampet i Dalarna i en utlottning efter målgång. Måste erkänna att jag hellre hade vunnit en vattenflaska! Men, i augusti  åkte coachen och jag till Dalarna. Han lät mig inte komma undan! Veckorna innan start studerade jag  banprofilen noga och konstaterade att sådana där backar finns det inte hemma i Uppsala. Loppet skulle med andra ord bli i princip omöjligt att genomföra! Trots detta kom jag i mål (bild till vänster) utan att avlida, ser ju till och med ganska glad ut..

Efter detta har det blivit fler lopp, bland annat Halvvättern två år på raken. I fjol kom jag i mål på irriterande 5.03. Hela vägen hem från Motala satt jag och muttrade om de där tre minuterna, hade totalt glömt bort att målet var 5.30 när vi startade.

Men, vilka lopp ska jag ge mig på i år? Ja, Tjejvättern ska trampas med en elev. Eleven tror att hennes gamla Fröken ska dra henne runt till en bra tid. Förstår inte riktigt hur hon tänkte där? Hon är 19 år och vältränad och jag är en medelålders skolfröken - hm....

Sedan skulle det vara kul att åka Velofondot i Vårgårda igen. Har åkt deras 6 mils bana två gånger. De har punchpraliner i depåerna! Det är total lycka när man kommer till först depån efter 24 km och en rejäl stigning och så finns det punchpraliner - sådant uppskattar en fröken. Gott fika i depåer på motionslopp är VIKTIGT!

Här hemma kanske det blir Tierp igen om vädret är bra och Smackrundan som går på riktigt fina vägar. Men jag tar tacksamt emot tips på lopp som är lagomt långa, har trevliga banor och gott fika i depåerna.