Äntligen lite tryck i benen - kunde det bero på hästen

Lillebror

Kom hem från skolan idag med världens adrenalinpåslag. Jag hade nämligen fått göra något - som de absolut inte säger ett ord om på lärarutbildningen - sitta på en voltigehäst. Ska en medelålders cykelfröken verkligen behöva utsättas för det?

Proffset visar en övning

 I min klass finns en tjej som tävlar i voltige och idag hade hon bjudit in hela klassen att prova på. Mycket snällt men det gjorde att jag drömde mardrömmar om hästen i natt! Är definitivt inte speciellt förtjust i hästar, kan sträcka mig till att de är fina på långt håll.

 När vi väl kom till ridhuset vid 12-tiden fick vi träffa Lillebror - det är hästen! Han är jäääääätte stor. Inser raskt att enda chansen att jag ska komma upp på hästen är att jag är först - annars kommer modet att svika mig. Med hjälp av en stol och den urstarka voltige tjejen sitter jag helt plötsligt gränsle över hästen.

OBS! Jag släpper händerna

Först skrittar Lillebror runt i sin cirkel men sedan börjar han galoppera - läskigt! Jag vågade i alla fall göra en liiiiiiten övning - släppa händerna. Sedan klarade jag av att hoppa av hästen helt själv. Undrar om man inte borde ha risktillägg som medelålders fröken.

Inte värdens smidigast avhopp
men jag gjorde det

Insåg att jag   behövde lugna ned mina nerver, så trots hotande moln och rejäla vindar gav jag mig ut och trampade. Cykling är ju nervlugnande - det vet väl alla?

Och jag är nöjd med min drygt fyra mil långa runda. Har inte lyckats hålla så bra tryck i vinden en enda gång tidigare i år när jag cyklat själv. Undrar om det beror på hästen?