Majångest

Majångest drabbar medelålders fröknar varje år! Har genom observationer i lärarrummet kommit fram till att jag inte är unik! Konstigt nog verkar det vara fler som drabbas.

Varför ska en medelåldersfröken  - när det är som allra vackrast ute - behöva:

• "jaga" elever för att få in de sista uppgifterna
• hitta på trevliga saker till de sista lektionerna
• sätta betyg (något som blir svårare och svårare för varje år - jag lovar)
• rätta, rätta och rätta
• hitta på trevliga tal och annat om man är mentor för en åk 3

Lägg till att den medelålders fröken är helt slut efter ett helt läsår och ni har bilden klar för er.

Min majångest slog till igår! Droppen som fick bägaren att rinna över var att en mystisk lampa lyste på instrumentpanelen i bilen - hade ingen marginal för detta. Ringde coachen (i Italien) som lugnt konstaterade: "Fröken du blir ju så här varje år. I år är klarade du dig ändå fram till den 17 maj....". Skulle det vara någon tröst? Några som däremot gjorde något konkret för sin medelålders kollega igår var fordonslärarna som kikade på bilen och talade om att jag kunde köra - stort TACK till dem!!

I mitt fall yttrar sig majångesten just som ångest! Oroar mig för allt, kroppen blir "spattig", ont i magen, sover dåligt och så vidare. Hur botas då detta? Ja, cykelsadeln är ett bra ställe att bli av med ångest. Efter några mil så bleknar skolan bort.

Så här såg det ut förra året när jag kämpade på vårblotet

Däremot undrar jag hur jag tänkte när jag för 10 minuter sedan anmälde mig och coachen till Vårblotets långa bana. Vi cyklade samma lopp förra året och ju mer jag tänker på saken ju mer kommer jag ihåg från loppet. SUCK!

Det var riktigt, riktigt varmt och jag hade huvudvärk på morgonen när jag vaknade (i maj är det mycket spänningshuvudvärk). Coachen hade i "smyg" anmält mig till långa banan (115 km) och jag var riktigt sur och grinig innan start - en riktig surfröken. Vi kom iväg och coachen trampade på som en tok och jag hängde på (som vanligt) tills vi kom ut på skokloster halvön - den är backig!!!  Och backar och medelålders fröknar tycker inte om varandra. Stämningen i teamet coachen och fröken var liiiiite ansträngd under några mil bland backarna kan jag lugnt säga utan att överdriva.

Målgång på vårblotet 2012
undrar om jag kommer i mål i år också

Kom vi i mål? Ja, givetvis, med ett rullsnitt på 27,9 km/h. Jag var svettig, flåsig och hade ont lite här och där... Och nu har JAG anmält oss till detta IGEN! För att "bota" majångesten. Är jag galen eller? Någon skruv måste jag definitivt ha tappat.