Frökenjakt - eller galen plåga

Innan start

Idag var det dags för "frökenjakt" en speciell träningsform som coachen hittat på. Det är en vägsträcka på 3,6 km där vi startar i varsin ände eller som idag mitt på men åt olika håll. Sedan ska coachen jaga ikapp mig! Då får vi båda, enligt coachen, effektiv träning. Behöver jag säga att jag inte är lika övertygad!

För första gången någonsin skulle frökenjakten ske på tempocykel - tidigare har det varit vanlig racer. För att ni ska förstå att coachen och jag inte gör det här på riktigt samma villkor vill jag påpeka att:

• coachen körde i tempodräkt - jag äger inte ens en tempodräkt
• coachen har ägt en tempocykel i 6 år - jag köpte min för en månad sedan
• coachen har tävlingslicens - jag är inte ens med i en klubb
• coachens tempocykel är sprillans ny och min är begagnad

Starten har gått

Lägg nu till att jag är medelålders och fröken och ni har hela bilden klar för er.

Coachen lät mig välja vilket håll jag ville starta åt - där gjorde jag bort mig och valde FEL vilket gjorde att jag fick börja med den tunga vinden helt ouppvärmd.

Mjölksyran sprutar ur öronen

Redan efter två km började jag ifrågasätta vad jag sysslade med, mjölksyran sprutade ur öronen. Blev dock lite morskare när jag vänt vid rondellen för första gången och fick vinden rätt ett tag. Men säg den glädje som varar - suck! Jag möter  coachen på tok för tidigt och inser att han tagit in MASSOR!!!! Redan på första varvet!

Coachen jagar som en tok med starka ben

Det är bara att inse att coachen tar meter på meter på meter... En medelålders fröken är ingen match för honom och strax efter fjärde vändningen känner jag hur han daskar till mig på rumpan - det tog 13,5 km! Sedan cyklar vi tillsammans till bilen där coachens dotter - dagens fotograf - väntar.

Jag har blodsmak i munnen, svetten rinner och det känns vidrigt! Men, enligt coachen ska det vara effektiv träning även för medelålders fröknar så jag får väl tro på det.