Kinkiga medelålders fröknar - finns de?

Oj och oj... Tredje dagen på raken med cykling för mig. Är det detta som kallas kickstart efter en period med sjukdom?

När jag tittade ut genom fönstret i morse säger jag glatt - "det verkar inte blåsa så mycket idag!" Ha, ha, ha .... snacka om att ha fel. Det visade sig blåsa som sjutton på gärdena runt om Enköping. Vad hände med att fröknar har alltid rätt?

Blev trots blåsten en runda på 47 km där coachen såg det som sin främsta uppgift att få fröken att öva på att äta i sadeln. Han påstår att jag behöver fylla på energi, annars blir jag trött och kinkig! Förstår inte alls vad han menar. Har någon hört talas om kinkiga medelålders fröknar? Nej, kinkiga är små barn!

Det är svårt att äta i farten, att tugga och svälja samtidigt som man trampar och flåsar - kan sammanfattas med - INTE frökens grej. Lägg till att man ska gräva fram det ätbara ur bakfickan och nu borde alla inse att detta är överkurs. Men, coachen förstår det inte utan hojtar med jämna mellanrum - dags för en "bite" fröken! Med, det menas en tugga har jag lärt mig! Och börjar jag inte gräva i bakfickan då .... får jag lite "skäll". Argumentet att jag "nyss" åt biter inte på coachen! Suck!

Tack vet jag att sitta på en stol och fika i lugn och ro - det är något som passar medelålders fröknar.