Förkyld tillbakablick på 2013

Årets jullovsförkylning slog till i natt med en "killande" och irriterande hals. Spekulationerna kring orsaken är många:

- tränat för mycket eller för lite,

- druckit för lite vin,

- eller den trista.... som lärare blir man alltid sjuk på lovet.

Men, en dag som denna passar det perfekt att sammanfatta frökens cykelår 2013.

Året inleddes redan i februari på en lånad blå Focus i Spanien. Mandelträden blommade och det gick bra att cykla i kortärmat och kortbent.                                                                                                                                                                    Snacka om superstart på säsongen. Nu ville jag hem och cykla och cykla och cykla.....

Men när vi kom hem,  verkade våren ha stannat i Spanien.                                                                                                                                                         Snön försvann ALDRIG, här hemma och i mars cyklade jag inte ute en enda gång. I april började man våga sig ut på de uppländska slätterna igen. Men, då var inte formen alls speciellt bra!

Trots denna usla start på hemmasäsongen "tvingade" coachen mig att cykla Vårblotet den blåsigaste majdagen i historien. Det var vidrigt jobbigt! Och jag tyckte inte speciellt mycket om coachen och vad jag ansåg om blåst går inte att skriva i en anständig frökens blogg.

För att muntra upp livet lite denna trista och cykelovänliga vår blev jag med tempocykel. Mr M kom in i mitt liv, på coachens initiativ. Något som jag ångrade första turen, när det blåste och det täckta bakhjulet tog vind. Var helt övertygad om att Mr M och fröken skulle vurpa ned i diket. Men, vi överlevde båda två. 

                                                                                                            Och nu är fröken och Mr M goda vänner och det är faktiskt superkul att "träna" tempo även för medelålders fröknar. Trots blodsmak i munnen och mjölksyra i låren. Fast varje gång jag kör på Mr M brukar jag överväga att stanna och slänga cykeln i diket minst en gång. Men, det är kul!

I juni bar det iväg till Spanien igen och då kom Evo in i mitt liv. Min egen Spanienracer...                                                                                                                                                                                                                                                                                 Tyvärr lyckades jag bli förkyld så Evo och jag fick bara två rundor tillsammans i juni. Trist!

I juli var det dags för årets "utmaning". Coachen skulle på sin årliga tripp till Dolomiterna med Cykeltours och fröken skulle följa med. Gruppresa och Dolomiterna! Det är milsvida utanför frökens bekvämlighetszon vill jag meddela. 

Coachen deltog i ett sexdagars lopp medans fröken fick cykla på egen hand. Ja, ibland hade jag till och med sällskap med någon vilt främmande Italienare på min rundor längs med floden. Absurt!                                                                                                                                                                                                                                             Men, det var inte nog med att detta utan sista dagen deltog jag i loppet. Cyklande i klunga med flera hundra andra cyklister - vilken grej. Klart det coolaste jag gjort.

Väl hemma från Italien började jag våga mig ut på turer med S och Å. De gick inte längre på mitt mumlande om att de cyklar på tok för fort för mig och på tok för långt.                                                                                                                                                                                                                                              Nej, då! De plågade mig i värsta coachen stil. Hm! Tur att de gillar att fika!

Vecka 44 hade fröken träff med Evo igen i Spanien och det blev fantastisk cykling. För första gången i Spanien tvärdog jag inte i varje backe utan det fanns i alla fall lite kräm i benen. Coachen däremot fick åka följebil på grund av en ryggskada så han var liiiiiite kinkig.

Undrar om 2014 kan toppa cykelåret 2013? Frågorna är många:

-Kommer PT styrketräningen att göra mig starkare? 

-Kommer jag flytta fram gränsen för att tvärdö från 10 mil till 15 mil?

-Kommer Å och S att fortsätta att dra när vi är ute och cyklar? 

-Blir jag snabbare på Mr M?

-Får jag cykla bland mandelträd igen?

-Vilken distans ska jag cykla på Skandisloppet? Och kommer min PT att dra hela vägen runt? Och kommer skolans idrottslärare R att vara med på en vanlig damcykel? (Ryktet säger att han påstår att han kan slå mig...)

-Och vilka frökenmål blir det 2014?

Ja, spännande ska det bli!