En cykel mindre

Idag gjorde jag det! Sålde den Roséfärgade, min allra käraste första egna racer. Minns det som igår när hon kom i ett stort paket från Tyskland hem till mig - det var lycka! Kände mig som ett litet barn på julafton.

Här bröt jag nyckelbenet
men den Roséfärgade klarade
sig utan en skråma

Vi har sedan avverkat åtskilliga mil tillsammans och dessutom råkat ut för lite olyckor. Men, vid samtliga olyckor har det varit jag som skadats och den roséfärgade har klarat sig helskinnad. Den cykeln har änglavakt!

Miss C

När Miss C kom in i mitt liv blev den Roséfärgade lite åsidosatt. Men, nu ska hon få vara nummer ett för någon igen - för L

L som inte alls trodde att hon skulle gilla att cykla men efter några månader med den Roséfärgade har hon ändrat uppfattning. Cykling är kul har L kommit fram till - vilket bevisar att L är klok och att den Roséfärgade fortfarande håller ställningarna som en mycket bra nybörjarcykel. Försöker nu lite indirekt tala om för er läsare att jag kanske inte längre är en nybörjare - kände dock att det var säkrast att jag förtydligade.

CC - crossen

Det känns tryggt att veta att den Roséfärgade hamnar hos någon som kommer att uppskatta henne och använda henne.  Den här cykeln ska inte stå och damma den ska det trampas på.

Kvar i mitt cykelstall finns nu:

- Miss C min kära racer

- CC = crossen, som får komma ut när det är dåligt väder och när snö och slask ligger kvar på vägarna, för övrigt släkt med Miss C. De är båda två av märket Corratec.

Herr M

- Herr M (en tempocykel) - vad nu en medelålders fröken ska med en tempocykel till? Det kan man fråga sig helst eftersom jag varken är snabb eller tävlar. Men, jag känner mig lite cool när jag sätter på mig papegojhjälmen och börjar trampa - larvigt skulle en del säga andra skulle förstå mig! Och hur ofta får man som medelålders fröken känna sig cool?

- Evo (det senaste inköpet, min egen racer i Spanien).

Och varför ska jag då ha en racer i Spanien kan man fråga sig... Jo, coachen har en där och då kan ju inte jag vara sämre.... Lägg till att spanska berg kräver en bra cykel, om den medelålders cykelfröken ska ha en chans att ta sig upp. Även med en bra cykel, som Evo, piper jag och gnäller rejält i de värsta stigningarna. Men, du har ju Miss C skulle en del säga och rynka på pannan och skaka på huvudet. Är inte det en bra cykel? Jo, hon är bäst men gillar inte att flyga!

Evo 

Lägg till Farbror Blå som tar mig runt på stadens gator, när jag inte flänger runt som en Cykelfröken, utan rullar runt som en "vanlig" medelålders fröken. Den Roséfärgade hade definitivt fått samla damm hos mig det senast året, så det var rätt beslut att låta henne lämna hemmet.

En del kanske tycker att detta är galet många cyklar? Men, så är inte fallet! Tro det eller ej men var och en av dem är viktig! Och vem vet kanske blir det någon mer framöver!