Rundan avslutade på Via Verde - troligen en av de vackraste cykelvägar som finns. |
Vattenpaus i Cabarnes |
Under stigningen upp till Cabarnes konstaterade jag att det är stor skillnad på svenska medelålders fröknar och spanska manliga cyklister. De bara seglade förbi mig uppför på en växel som hade gjort att jag förmodligen dött eller något liknande. Kändes lite knäckande...
Däremot måste jag ge en eloge till alla spanska manliga bilförare som snällt legat bakom en svenska cykelfröken som trampar uppför i snigelfart tills de har hittat ett SÄKERT ställe att köra om. Stor skillnad mot hemma i Sverige.
Les Useres |
I Cabarnes blev det vattenpaus - men INGET fika. Nej, enligt coachen skulle fikat intas i Les Useres. Vad han inte sa ett ord om var att denna lilla by låg högt upp på en liten bergstopp och att det lutade REJÄLT den sista biten. Där slog min berömda "skolgympakänsla" till och jag blev pipig, gnällig och inte alls kul att ha att göra med. Allt självförtroende försvann och jag kände mig sämst i hela världen. Stackars mig!!!
Äntligen i Useres |
Lite avkylning |
I morgon får det bli vilodag på stranden för mig och coachen får cykla i ett helt annat tempo för sig själv. Och så har jag en chans att få bort lite ränder...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar