Idag var det dags för det jag både
längtat efter och
fasat över. Första träningspasset med PT (F). F var på
strålande humör när jag dök upp - verkade
läskigt glad över att få träna en medelålders fröken. Efter tio minuters uppvärmning på en motionscykel (
kändes tryggt) var det dags för dagens program
"Helkropp station".
De första två övningarna fick mig helt ur
mental balans. Jag är en
klen medelålders fröken, i själ och hjärta har jag vetat att det är så.
Nu visade det sig att F ansåg något
helt annat! Det skulle vara
30 kg på
skivstången och
hantlarna var på
6 kg respektive 4 kg. Hon (F) tycktes
inte förstå att fröknar har
max 15 kg på en skivstång och gärna hantlar på
2,5 kg.
Nej då! Mina
lama protester om klena medelålders fröknar hörde hon inte ens....
|
Före... två små söta vikter.... |
Det
värsta är att på något sätt genomförde den här medelålders fröken alla övningarna med de vikter F envisades med. Och inte nog med det... resten av programmet klarades också av. Nu verkar det inte som jag kan
skylla på att jag är klen i alla situationer - suck!
Väl hemma berättade jag för coachen om vikterna, ganska korkat av mig. Han fick sin
värsta "vad var det jag sa min". Och dessutom säger han
"Jag är inte förvånad." med ett klart överlägset tonfall. Tror nästan han himlade lite med ögonen också...
|
Efter . många läskiga vikter. |
Nu är mer/fler vikter inköpta till min skivstång och mina hantlar. Helt plötsligt har min i vanliga fall så
nätta och
söta skivstång blivit
bullig och lite
tuff. Vart är världen på väg? När en medelålders fröken
köper vikter och tycker det är
kul att träna med en liten energisk PT?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar