Tredje gången!

Idag hände det IGEN, för tredje gången på mindre än två veckor klev jag in på handikapptoaletten på jobbet som en vanlig trist gymnasielärarinna och klev ut som en "sportig" fröken. Det är lite som stålmannen, fast han brukade väl byta om i telefonkiosker.

Lilla A och jag skulle stanna vid Jälla på vägen hem och springa ett varv. Medelålders fröknar springer inte! Har alltid trott det var en regel men tydligen inte. Nu händer det ju lite då och då!

Låg först i spåret när jag helt plötsligt hör en duns bakom mig! Det visar sig att A vurpat! Kan det bero på att jag tvingade henne att springa för fort!! I min drömvärld är det så. A kom upp snabbt, och fortsatte att ligga bakom mig resten av rundan. OBS! Åter igen får den medelålders fröken dra under träning... oj och oj. Vart är världen på väg?

Sista långa uppförsbacken var som vanligt vidrig. Det fanns en tid när jag var klok nog att gå uppför den. Men, inte nu! Nej och åter nej... Nu ska det minsann joggas uppför hela backen. GALET!

Trots A:s vurpa var vi drygt 30 sekunder snabbare idag än förra veckan. Inte så dåligt på 2,9 km, av en medelålders fröken och en yngre fröken.