"Riktiga" armhävningar

Suck, pust och stön! Coachen har skaffat sig en ny målsättning - att JAG ska kunna göra "riktiga" armhävningar. Ni vet -  när man står med tårna i, som en planka och lätt som en plätt böjer armarna, så näsan nästan hamnar i golvet och upp igen. Ha! Säger jag bara ha.... Det finns inget som är plätt lätt med armhävningar.

Först ska kroppen bli rak och spänd, inget putande med rumpan, sedan är det dags att böja armarna vilket går bra en bit.... sedan börjar armarna darra och paniken bryter ut! Ska jag hamna med näsan före i golvet och slå mig, är tanken som blixtsnabbt far genom huvudet på fröken. Någonstans där rätar armarna ut sig och vägrar böja sig mer. För coachen är detta beteende korkat, obegripligt och klent. I hans värld kan ALLA göra riktiga armhävningar.

Nu är har han tagit fram lite specialträning för fega, klen fröknar. Det är tyngre vikter på skivstången och soffarmhävningar (en coachuppfinning). Dessa ska göras vid varje styrketräningspass 10 gånger med tre repetitioner. Ser jag fånig ut? JA!! Gör jag dem? JA!! Det tyder på att jag är galen...

Vill lägga till att jag pratade med fyra unga tjejer idag och av dem var det bara EN som kunde göra riktiga armhävningar. Ha! Coachen har alltså fel - alla kan inte göra riktiga armhävningar. Kan du?