lördag 28 september 2013

NEJ!

Fröken på rulle
Måste lära mig att säga NEJ och inte bara glatt ja till coachens påfund. Idag resulterade mitt JA i ett rejält blåmärke. SUCK! 

Coachen hade rullar med sig hit i helgen och säger glatt i morse, när jag var lite frökenaktig och pep om att det var vått ute, "Fröken det är kanske dags att du lär dig sitta på rulle?" Och den idiotiska munnen, på den medelålders fröken, säger JA. Trots att det i hjärnans vindlingar finns ett minne av ett tidigare försök som tog slut efter en minut.

Coachen riggade upp en fåtölj som stöd och en pall att sätta foten på vid start. Kom igång (bara det borde vara värt ett pris) och började trampa med ena handen på fåtöljen. Det känns läskigt!!! Vingligt och livsfarligt!

Coachen står bredvid och tjatar "Släpp handen och flytta den till styret". I syfte att stödja mig håller coachen lite lätt i styret, jag släpper handen, flyttar den till styret och sedan gör det ONT. För i nästa sekund ligger jag på golvet med cykeln över mig och skriker.

Coachen konstaterar helt lugnt "Fröken det här var nog inte din grej." Kommer att ha en blå vänsterskinka ett tag framöver, som en påminnelse om att  säga NEJ till coachens idéer.

Det fick bli en utomhusrunda,efter fallet. Lite väta kändes helt plötsligt nästan trevligt.

Den började i lite regn men bitvis fick vi en del sol också. Coachen låg bakom migrulle hela rundan - han rehabcyklar och ska ta det lugnt. Att då ligga bakom en medelålders fröken, i frökentempo, är perfekt för honom, men jobbigt för fröken som måste hålla tempot uppe själv i motvinden.

Så först ger han mig blåmärken och sedan får jag slita i motvinden. Inte nog med det jag fick tvätta BÅDA cyklarna vid hemkomst. Det är tungt att vara fröken.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar