Ut själv - två karlar med hem!

Coachen är invalidiserad - trist för fröken som inte har någon draghjälp på lördagsturen. SUCK!

Å och S ser snälla ut vid fikastoppet i Knivsta
- men skenet bedrar

Gav mig i alla fall iväg SJÄLV i dimman. Tog vägen över Gråmunkehöga och helt plötsligt ser jag en cyklist som står efter vägen och ser lite olycklig ut. Scouten i fröken vaknar till liv! Här finns det någon som råkat illa ut och som jag kan RÄDDA. MEN, det visar sig vara Å som står och väntar på S, de ska ta en gemensam tur! Gissa vem de fick med sig som bonus? Just det ja, en medelålders cykelfröken. Fast de kanske inte såg det som en bonus.... frågade klokt nog aldrig om det.


S och Å brukar vara snälla mot mig - vilket jag dumt nog skrivit på bloggen! För idag, ville de bevisa att de inte var snällare än coachen. I varje uppförsbacke skulle det minsann spurtas! Va!!! Upprörande! Vem kan man nu lita på? Å vågade till och med hojta åt mig i en backe - häng på nu fröken! Och S verkar ha fått en extra växel helt plötsligt!

God tårtbit i Knivsta

Trots att herrarna misskötte sig idag, var jag snäll nog att ta med dem hem på fika - mest för att reta coachen, som inte alls var nöjd med att vara hemma och handikappad. Han verkade dock lite gladare efter att ha fått prata cykel med S och Å en stund.

Själv inser jag att Å och S numera är lika brutala som coachen. Vem ska jag nu cykla med?