Gentlemän eller slavdrivare?

Är de gentlemän eller slavdrivare?

Å och S var mina cykelkompanjoner idag eller vad man nu ska kalla dem. Det hela började med att Å inte dök upp på avtalad tid och plats. Han hade lyckats med konststycket att få DUBBEL punka. S organiserade upp det hela så vi mötte upp Å på vägen.

Det naturliga borde ha varit att S tagit den kortaste och minst backiga vägen till mötesplatsen, med tanke på att han hade sällskap av en medelålders fröken. Men, icke! Redan här borde jag ha anat oråd, men efter att ha fått suttit en stund i dikeskanten och väntat in Å kändes allt OK. I bra tempo med både och Å och S framför mig trampa vi till dagens mål Österby. Här var herrarna gentlemän och låg fint i bredd och drog - i medvinden!

Efter gott fika var det dags att börja trampa tillbaka - i motvinden. Och helt plötsligt var det inte längre två herrar i bredd framför mig... Nej, nu skulle det åkas på ett led! Jag fick inte ens ligga sist hela tiden - slavdrivarna hade vaknat till liv. Fick dra ibland och Å hojtade så kallade uppmuntrande saker till mig när han låg bakom uppför ett långt motlut (i frökens värld en backe). Något som coachen lärt sig är MYCKET olämpligt.

När det är cirka två och en halv mil kvar hem känner jag kramptendenser i höger vad. Men, jag kämpar på, när det är en mil kvar är det krampkänningar även i låren. Det är så att när fröken tar i och cyklar på glömmer hon ibland att dricka. Coachen har lärt sig detta och brukar kolla att jag dricker. S och Å verkar inte ha förstått att det är deras uppdrag - konstigt! Cyklar man med en medelålders fröken måste man ju ta lite ansvar, eller hur? Och inte VÅGADE jag pipa heller....

Kom i alla fall hem och sedan var det krampattacker i lår, fötter och vader under minst en timme.... Så går det när man cyklar med "slavdrivare" eller var de "gentlemän"?