Helt själv!

Ingen coach och inga karlar - bara jag och min kära cykel, Miss C! Det var upplägget inför dagens höstrunda. Måste erkänna - om än motvilligt - att jag saknade lite "händigt" sällskap innan jag kom iväg. Det där med att skruva av och på pedaler är en aktivitet som den här medelålders fröken inte är speciellt bra på. Var oljig både här och där innan det var klart och en del icke frökenord hade hoppat ur min mun. Men, skam den som ger sig!

Armvärmare...

Kom iväg och solen sken från en knallblå himmel, men var mycket tacksam för armvärmarna - det var KALLT! Saknade benvärmare och skoöverdrag. Nu är det höst!

Under 67 ensamma km hinner man tänka en hel del. Vad tänker då fröknar på kanske någon "nyfiken" (eller som vi i vår familj säger intresserad) undrar? Jo, i den här medelålders frökens hjärna cirkulerade mängder av tankar, ett litet urval:

• Skoltanke - varför sa min nya klass att jag är ROLIG? Rolig är clowner, stand up komiker och liknande inte medelålders gråa fröknar! Drev de med mig?
• Utomlandstanke - vill cykla i värme, tycker inte om att frysa! Det skulle till och med kännas ok att cykla uppför ett berg om det bara är varmt. (Det här är info som jag aldrig skulle delge coachen.)
• Naturtankar - kossor är lite läskiga, hjälp en död orm på vägen, hästar är fina på lååååångt håll....

Som ni märker är det inte direkt nobelpristankar. Men, som medelålders fröken förväntas man inte vara så smart, kreativ och spirituell. Fasiken - det var ju till och med jobbigt att skriva det! Hur jobbigt ska det då inte vara att vara det?