Pang!!!

Det går tungt - lite uppför och motvind!

Idag var det dags för tempoträning igen! Första delen i träning var att flytta över tramporna från Miss C till Mr M. Gick helt åt skogen - vilket fick coachen att "håna" mig liiiiiite innan han ryckte in och bytte. Kan meddela att jag nu HELT själv bytt tillbaka!

Det var 55:an som åter igen fick vara tempobana. Coachen, som har mystiskt ont i ena låret/rumpan, följde med som moraliskt stöd i bil och för att ta lite coola bilder som han uttryckte saken. Sedan när blev medelålders fröknar coola? Undrar just vad han fotade i smyg...













Gav mig iväg mot Örsundsbro. Det var rak motvind och jag slet som en slav. Funderade allvarligt att stanna och skrika - "Det här för fan omänskligt, jag är fröken och för gammal för detta!" Men, tanken på medvinden hem fick mig att fortsätta.

Går in för vändning....

När jag åkte över bron, vid infarten vid Örsundsbro, och vände tillbaka mot Uppsala kände jag hur tempot ökade och helt plötsligt blev det kul!

Hinner åka knappt en km med den känslan då det säger PANG!!! Punktering på framdäcket - ett stort hål! Tror ni coachen hade ett extra hjul i bilen som riktiga coacher har? Nej då! Jag fick åka bil hem! Var som en sur treåring i bilen! Och inte blev det bättre av att coachen försökte muntra upp mig med kommentarer som:

- Drygt 15 km i motvind är bra tröskelträning.      (Sedan när har en medelålders fröken velat tröskelträna)
- Du har nog aldrig cyklat så fort i motvind. (Ja, men den missade medvinden då...)
- Nästa gång tar vi med ett hjul extra.... (Vadå nästa gång?)

Fick aldrig valuta för allt slit! Missade den raka medvinden tillbaka då jag kunde ha fått upp farten.... Självklart blev jag en sur treåring det förstår väl vem som helst!

Nu ska här mosas medvind....

Nu kanske någon undrar om coachen hade rätt i att fröken aldrig cyklat så fort i motvind. Jo, han hade ju det! Blev drygt 29 km/h dit - tänk vad jag då kunnat göra i medvinden hem.