Slavdrivare!

Idag är det ett utropstecken i rubriken utan tvekan! Har cyklat med coachen... och kan konstatera att det är lite skillnad mot att cykla med Å och S.

Coachen hade macka i bakfickan

Dagens mål var Rimbo. I teorin en mycket bra idé tills jag insåg att det var tresiffrigt. Tresiffrigt är inte frökenanpassat! Den medelålders fröken pallar bara 8 mil sedan slår tröttheten till med full kraft!

Coachen tjatar om att det sitter i huvudet. Men, han har inte känt hur mina ben känns! Så det så!!! Tresiffrigt är definitivt utanför bekvämlighetszonen - den som jag "älskar".

Han ser ju ofarlig ut....
skenet bedrar

Till Rimbo flöt det på bra! Först på slutet när vägen blev lite berg- och dalbanelik började jag få problem att hänga coachens hjul. Hade det varit Å och S hade de bromsat in REJÄLT och väntat på mig, men sådant gör inte coachen. Tappar jag  får jag slita som en slav för att komma ikapp.

Efter en super god hallonpaj var det dags att trampa hemåt.

Nu hade vi inte lika snälla vindar. Vilket gjorde att om jag låg jag det minsta lilla fel bakom coachen tappade jag. Tror ni han drog ned på tempot? Väntade in mig? Nej då!!! SUCK....

 De sista två milen var jag riktigt slut. Trots det så snittade vi över 26 km/h i timmen dessa två mil. Och på hela rundan blev det över 28 km/h i timmen.... inte alls fröken anpassat. Snacka om att han plågar mig!!

Här är jag TRÖTT