Trainer - varför det?

Den här vintern har jag för första gången någonsin, på de fem år jag cyklat, suttit någorlunda regelbundet på trainer. Det är givetvis coachens fel!

Det började med att han i höstas köpte en värstingstrainer till sig själv. En som man kopplar till datorn och kan köra både verkliga och skapade pass på. Får faktiskt erkänna att det "nästan" är lite kul att cykla på den,  så länge jag inte behöver jaga mig själv. Jo - det är sant man kan lägga in en skuggFröken som jag får jaga. Då blir det VIDRIGT och JOBBIGT!!! För vem vill förlora mot sig själv? Ja, i alla fall inte jag!!!

Men, det värsta var att i och med att han köpte en ny blev den gamla "över". Det innebar att jag fick "ärva" den. Coachen la in ett pass på den som skulle vara "bra" för mig (= svinjobbigt och knappt genomförbart). Och så lärde han mig hur jag skulle montera cykeln på trainern. Med en trainer hemma, trainermatta och trainerdäck på den Roséfärgade fanns det inte längre någon ursäkt för att inte trampa. Så hela vintern har jag suttit 1-2 gånger i veckan på trainer (gammeltrainern eller coachens värsting). Svetten har runnit och jag har "pipit" - "det är för jobbigt, jag dör" och andra intelligenta kommentarer har hoppat ur mig som små grodor.

Frågan är nu har detta gett resultat? Blir äldre medelålders fröknar starkare och bättre på rundtramp av att sitta på en trainer. Måste erkänna att jag var mycket tveksam. Svaret fick jag när coachen och jag var till Spanien vecka 8. Hur det gick berättar jag sen :-)