Varför utsätter jag mig för att cykla under dessa förutsättningar kan man fråga sig? Helst med tanke på att jag redan som barn var MYCKET renlig och inte gillade att lorta ned mig. Nej, usch och fy för att bli lortig var min mitt ledord redan som en liten fröken och det har suttit i under åren. Och nu ger jag mig ut på och cyklar på vägar med skitigt smältvatten utan att blinka. Galet!
Jag tror jag gör det för känslan av vårsolen i ansiktet - den är magisk. Lyckan över att hamna bakom en traktor några km i motvinden, det gjorde jag idag men han körde för långsamt. Känslan av att benen känns starka, som de gjorde idag, är också motiverande för att inte tala om känslan när jag kommer hem och mår så himla bra av att ha varit ute och rört på mig. Den känslan är oslagbar och värd en extra tvätt! Jag lovar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar