Rapport från sjukstugan

Coachen och jag har nu varit sjuka i en vecka. Tänk er själva två snörvlande, hostande och febriga cykelnördar instängda tillsammans = INTE kul!

Tror inte coachen får en söt rosa

Båda vill träna! Båda blir sura och irriterade! Båda tycker synd om sig själv (den ena lite mer än den andra och enligt min uppfattning är det inte fröken som är värst).

I morse verkade det dock som om bådas livsandar började återvända. Coachen meddelar nämligen att han vill ha en kettlebell i födelsedagspresent - han vill komma i form. Och eftersom jag har en egen - näst intill "kunglig" - leverantör (Duderö fysverkstad) av dessa tortyrredskap, kommer han givetvis att få det.

Själv har jag haft en dialog med min PT F angående val av sträcka på Skandisloppet. Ska ge er ett utdrag så ni förstår hur jag har det:

Fröken - Men, orkar vi långa?
F - Klart vi gör! Jag har den finska sisun som räcker till båda.....
Fröken - Men, jag kommer att pipa och gnälla!
F - Men, då får du väl pipa och gnälla....

PT F har gjort en SPD-vurpa

Hm, hur har jag kunnat få en så morsk fd elev? Med tanke på hon sist vi var ute och cyklade tillsammans lyckades göra en Spd-vurpa,  tycker jag att lite ödmjukhet skulle vara på sin plats. Dessutom ska man visa respekt mot medelålders fröknar.

Nåja.... sista ordet i val av längd på skandisloppet är inte sagt ännu!