Idag skulle coachen tävla! Det är viktiga saker och som adept förväntas jag vara publik. En publik som cyklar till tävlingen! Dagens tempolopp skulle gå av stapeln i Odensala. Jag kikade ut på morgonen och tänkte - det kan nog vara hyfsade vindar dit.
Fel av mig!!! Det var vidriga vindar och jag slet som en slav hela
vägen dit - helt själv i de elaka vindarna. Det var
INTE något för en medelålders fröken.
 |
| Vännen J |
Vännen J som kom trampande lite senare intygade för coachen att det hade varit jobbig vind. Coachen hade i vanlig ordning sett lite tvivlande ut när jag börjat tjata om jobbig vind så fort jag klev av cykeln. Kändes faktiskt bra att fler än jag tyckte vinden var tuff, det tyder på att andra än medelålders fröknar blir trötta i motvind!
Några andra som var tuffa var dagens alla tävlande som hade rejäl medvind ut till vändpunkten och sedan fick slita som slavar i motvinden på hemvägen. Jag är imponerad! (Bjuder på några extra bilder på män i papegojhjälmar och lycra i slutet av bloggen.)
 |
Coachen
|
Coachen nådde sitt mål att komma under 45 minuter trots de usla förutsättningarna - bra jobbat! Och han verkade nöjd med sin nya cykel, som det var tävlingspremiär på.
Hemåt kunde jag välja att åka bil med coachen eller att trampa. Coachen och J;s miner talade sitt tydliga språk.... Fröken mesa inte nu utan trampa hem också sa deras blickar, klart och tydligt.
 |
| Här startar jag min hemfärd |
Rimligen borde det ju vara medvind hem med tanke på all motvind ut var tanken som slog mig.
Fel av mig igen! Vad sjutton är det med vinden? Varför ska den hålla på och vrida och snurra runt som en tok? Och varför ska det blåsa överhuvudtaget kan man fråga sig? Jag fick en dos av vinden även på
hemvägen. Och nu är mina ben möra på ett sätt som medelålders fröknars ben inte ska vara!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar