Efter några dagar med feber och ont i kroppen kändes det skönt att vakna upp kry i morse. Coachen hade dock sagt till mig att jag inte fick träna idag (kors i taket), även om jag var feberfri redan igår. Han tyckte att jag gott kunde ta det lugnt en dag till. Men jag började sakna min träning! Efter en kort överläggning med mig själv (man får så bra svar då), bestämde jag mig för att en promenad i motionsspåret - med kameran i högsta hugg - inte kunde skada. Promenader är ju dessutom en forma av aktivitet som passar medelålders fröknar perfekt! I alla fall enligt omgivningen. De flesta höjer mer på ögonbrynen när jag säger att jag köpt en tempocykel än när jag berättar om min nya kamera. Folk är konstiga!
Jag hittade tussilago, blåsippor och vitsippor i mängder. Fåglarna kvittrade vårmelodier och de enda människor jag såg på mina fem km var två herrar som joggade om mig. Det blev en promenad som var bra för själen.
Hopp om livet |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar