onsdag 28 augusti 2013

Vad har man coacher till?

Onsdag = träning i frökens värld! Eftersom det blåste en del - som vanligt - fick det bli intervaller. Fungerar alltid! De lär dessutom vara nyttiga fastän de är tråkiga. På med alla cykelkläder, pumpa cykeln, redo att ge mig iväg! upptäcker jag att Miss C inte har några trampor! I söndags monterade nämligen coachen fast Miss C:s trampor på Herr M, när jag skulle ut och tempomosa.

Börjar bli gult i träden = höst
Gissa om det kom en del ord ur min mun som inte passar en medelålders skolfröken! Montera trampor - NEJ det är inte en frökens arbetsuppgift. Letade i alla fall reda på "ett lämpligt verktyg" och gav mig på tramporna. Kan meddela att coachen drar åt rejält! Men, efter x antal fula ord fick jag bort tramporna och kunde flytta över dem till Miss C. Borde inte rimligen coachen ha fixat detta i söndags? Det tycker jag är en relevant fråga....Det är sådant man har coacher till eller?

Cyklade mina sex varv med intervaller i Skölsta. Förutom den vanliga mjölksyran oroade jag mig för att tramporna skulle lossna - har ALDRIG skruvat fast trampor förut.  Men, de satt kvar alla sex varven och jag fick ett bra träningspass i blåsten.

Nöjd att det är över och tramporna
sitter kvar!

lördag 24 augusti 2013

Galen fikarunda

Fröken svans!
Hade blivit inbjuden att deltaga i "fikarunda" idag av S. Coachen och jag trampade dit för att vara med - mot bättre vetande från min sida. Det var coachen + fem starka cyklister och en pipig medelålders fröken, som inte drog en endaste liten meter (ber om ursäkt för detta...).

I en frökens värld får man fika om man cyklar en runda på sex mil, här fick jag cykla 125 km för EN enda fika. Helt galet!!! Fast fikan var god!

Givetvis åkte vi fel också! Å (som hade håriga ben idag) skulle ha koll på vägen - suck! Det blev stopp och kartläsning. Fast vad kan man förvänta sig av en cyklist med håriga ben?? Borde ha insett från början att han inte var lita på....

Kartläsning!
På vägen hem kom ett backigt parti och då slog frökens berömda "skolgympakänsla" till. Jag tappade och tappade och tappade... helt klart sämst precis som på skolgympan. Coachen försökte med en liten hand i ryggen då och då, men inte blev jag gladare för det. Är nog helt enkelt urusel på backar!

Undrar om jag inte gjort årets alla gruppcyklingar den här veckan. Två stycken tresiffriga cykelrundor i grupp på en vecka! Crazy!!! 


Fröken svans - igen....

onsdag 21 augusti 2013

Cykling med grabbarna - eller vem kan man lita på

Mot bättre vetande - beslutade jag mig för att haka på en inbjudan om fikacykling idag. När jag kommer till mötesplatsen står två bekanta personer där (Herr J och S med Uppsalas snyggaste cykelvader) och två okända. Alla fyra är av det motsatta könet! Här borde jag ha gjort ett klokt beslut och vänt hem men nej då... Jag följde med. Vad har hänt med mig?


Herr J testar vägen med
uppriven asfalt!
Målet för turen var Österbybruk. S skulle leda oss dit. I den första längre "backen" visade det sig att Herr positiv var med på dagens tur. Han hojtade glatt till mig hur många meter backe vi hade cyklat. Kändes nästan som att ha coachen med sig. Och sedan påpekade han med jämna mellanrum att det "bara" satt i huvudet. Han hade nog ingen aning om att han cyklade med en medelålders pipfröken.

När vi kom till Vendel blev det stopp - asfalten var uppriven. Tvärnit och rådslag - vad gör vi nu? Från lokalbefolkningen fick vi reda på att det rörde sig om en 3 km lång sträcka. Inte bra!
Stopp för att bestämma hur vi ska
ta oss vidare




Vi fick tips om en annan väg  - som skulle vara asfalterad hela vägen! S tar åter igen täten och vi rullar på i bra tempo tills det helt plötsligt blir grusväg! Utan förvarning! Jag tycker INTE om grusväg!! Men, nöden har ingen lag.... vi hade ju redan åkte en massa extra km och fikat började kännas allt viktigare. Det fick bli cirka 5 km grusväg.

Först efter 68 km var vi framme vid fikat - galet! Ingen i gruppen tycktes förstå att jag är en medelålders fröken som inte orkar vad som helst. Tur att bullen var super god!

S ser oförskämt pigg
och glad ut
Störst macka !



På hemvägen kom MOTVINDEN! Nu kompenserade S för att han drog ut oss på mystiska vägar på ditvägen. Han låg som ett lok längst fram och drog. Herr J låg en stund på S:s hjul men valde att glida ned längre bak i kön, så det blev jag som fick uppgiften att hålla S:s hjul. Här hade jag liiiite nytta av alla mil jag legat bakom coachen och lidit!

Det blev totalt 114 km idag, med ett snitt på 28,4 km/h i timmen, trots att det inte gick fort på grusvägen. Och innan start lovade herrarna en lugn och behaglig "liten" fikarunda!! Ja, vem ska man lita på?

tisdag 20 augusti 2013

Ovana muskler

Första dagen med elever - underbart men jobbigt, för den medelålders fröken som nuförtiden får allt svårare att lära sig nya namn. Kan det ha med åldern att göra? Eller börjar min hjärna helt enkelt bli full?

I ett försök att rensa hjärnan gjorde jag något jag inte gjort på läääääääänge. Åkte ut till Jälla och joggade! Galet -jag vet!

Cykelmuskler och joggingmuskler är inte samma sak kan jag meddela! Om någon hade missat detta. Men, jag klarade till och med den låååånga uppförsbacken på slutet - så helt kass var jag i alla fall inte. Fast någon annan än en medelålders fröken hade inte blivit imponerad!

Hjärnan blev rensad och jag fick en dos med frisk skogsluft. Välbehövligt!

Kanske brände jag någon kalori också.... Blev ju oväntat bjuden på wienerbröd idag av en fd elev, som tittade förbi för att säga hej och bjuda sin gamla fröken på fika. Och fröken säger ju ALDRIG nej till fika och en trevlig pratstund!

söndag 18 augusti 2013

Gofika och ekerbrott

Idag skulle det trampas med coachen trots "halv" storm. Tror inte coachen har förstått att vind är något som gör att man kan avstå från cykling. För medelålders fröknar är det tvärtom - för mycket vind innebär en fullt godtagbar ursäkt för att INTE trampa.

finfika
Vi gav oss iväg - coachen före och jag efter som vanligt! Målet var Nibble gård! Kan meddela att vinden tog i REJÄLT på alla öppna fält runt om Enköping. Men, coachen är som en maskin. Han bara trampar och trampar och trampar.

Väl fram blev det finfika. Super god rabarberpaj i hjärtformade små pajformar. Coachen passade dessutom på att undersöka gårdens höns på nära håll också.
Coachen studerar hönsen

På hemvägen fick jag dra ett tag i medvinden tills coachen tyckte jag trampade för långsamt! Han gick fram och tog över och sedan höjdes farten. Klart utanför frökens bekvämlighetszon. Om jag känner coachen rätt var det säkert meningen.

Nästan hemma blev det en liten "smäll" från mitt bakhjul. Tvärnitade och det visade sig att en eker gått av och flygit iväg. Måste ha berott på att coachen "tvingade" mig att trampa för fort i vinden! Eller vad tror ni? Blir nog han som får stå för reparationskostnaden.....

Kolla hur det blåser i träden!

fredag 16 augusti 2013

Motvind mot Fröken

Det finns klämkäcka människor som säger saker som:

  • Motvinden är min bästa träningskompis
  • Motvind gör mig starka
Och liknande hemska uttalanden. Jag hör definitivt inte dit. Som den medelålders pipiga fröken jag är, anser jag att motvind är vidrigt.  Hur kul är det att trampa i motvind? Svaret i min värld är enkelt! Det är inte kul alls. Sedan må det var hur stärkande som helst.

Idag blev det värsta sortens motvindsrunda. Ut till Björklinge seglade jag på cykeln, det gick så lätt och fint. När det går så där lätt och fint vet man att det är läge att oroa sig. Helst när jag inte har coachen med mig som kan ligga först i motvinden (då är han bra att ha). Utan jag ska slita helt själv. Medelålders fröknar är inte skapta för det, finns på tok för mycket av mig som kan ta vind.

Fick betala dyrt för den lätta fina trampningen ut till Björklinge, när motvinden slog till. Idag var den riktigt elak och ettrig. Vet inte hur många ronder jag gått mot vinden i år och förlorat. SUCK!

Börjar bli höst

tisdag 13 augusti 2013

Intervaller - något har hänt!

Var cykelsugen när jag kom hem från jobbet men det fanns åtskilliga svarta moln på himlen - oroväckande för en medelålders fröken som INTE gillar att bli blöt när hon cyklar. Dessutom blir Miss C skitig och det är INTE heller kul.

Vad skulle jag nu göra? Frökenhjärnan gick på högvarv, och den kom på en plan! Det fick bli intervaller i Skölsta. Definitivt inte kul men fördelen är att det är nära hem - om regnet kommer - och att det är effektiv träning på kort tid. Att jag egentligen avskyr den här typen av träning där pulsen skenar och snoret rinner, fick jag bortse ifrån. Förresten det är konstigt ju mer jag flåsar ju mer snorar jag - inte speciellt "frökenlikt".

Körde sex varv = sex intervaller, klarade mig från regn vilket var skönt.

När jag kom hem jämförde jag pulskurvan med en från i våras. Det verkar som om min puls har sjunkit 3-5 slag vid riktigt ansträngning! Är det verkligen möjligt? Var det en tillfällighet, mesade jag eller.... Undrar just vem som kan ge mig en analys? Hjälp!

måndag 12 augusti 2013

"Bara" de blå??!!

En limousine
Måndag och första dagen på höstterminen, för oss fröknar. Kändes så där att åka till jobbet i morse. Kul att träffa kollegorna igen men sorgligt att sommarlovet är över. Idag var det lite kick off och jag fick bearbeta min koskräck (på behörigt avstånd) och lära mig att limousine inte bara är långa bilar - det är tjurar och kossor också.

Väl hemma igen, efter en dag full av intryck, tänkte jag att det är bra att komma igång och träna.  Lite höstrutiner kring träning är inte att förakta! Förhoppningsvis kommer onsdagar att bli cykeldagar (är min lediga dag = fördelen med att arbeta 80%). Men, det gäller att få till fler träningspass i veckan. Lyckas man med måndagsträning är det en bra start på veckan.

Fick bli styrka idag! När jag kommit igång hör jag en upprörd röst som säger: Varför har du "bara" de blå på?

Det är coachen som protesterar mot att jag har blå vikter på skivstången. Att han själv sa att jag skulle ha dem i våras verkar han ha glömt eller så tyckte han att jag borde ha blivit starkare under sommaren. Suck!

Nu sitter även de små orange/röda vikterna på skivstången - så gick det med min bekväma träning. Lyckades i alla fall avstyra att de gröna åkte på - en liten seger för fröken!

lördag 10 augusti 2013

Finfika och grusgrop

Idag skulle jag och coachen ut på en runda. Tror han ville testa hur min form var efter Italienäventyret - hm! Rundan blev lång - med fröken ögon - 97 km. Stundtals drog coachen på rejält!




Målet för dagen var Steningeslott och på vägen dit var coachen nöjd med hur jag tog alla backar! Kors i taket! Inte ofta coachen är nöjd med mig. Framför allt inte när det gäller hur jag cyklar uppför.





Coachen äter pannkakor!

Fikat var gott och det var skönt att pusta en liten stund innan vi vände hemåt. Steninge har bra fika!









Grustaget!


På hemvägen skulle vi "testa" en genväg. Det slutade med att vi hamnade i ett grustag - längst ned! Och är man längst ned i ett grustag måste man upp igen. Vad tycker fröknar om lååånga uppförsbackar? Rätt svar är ...... fröknar avskyr lååånga backar. Gissa vem som ledde oss ned i grustaget? Rätt svar den här gången är..... COACHEN. Han såg dessutom oförskämt nöjd ut när jag mumlade elaka saker på väg upp igen.










Sammanfattning av dagens runda:

                                                                                            Fikat var gott
Grustaget hemskt
Och formen är nog lite bättre än innan Italien.
Fotopaus



tisdag 6 augusti 2013

Cykelkläder för fröknar!

Att allt fler kvinnor/tjejer har upptäckt att cykling är ett härligt sätt att träna, det råder det ingen tvekan om. När jag är ute och trampar möter jag allt fler kvinnliga cyklister. Däremot verkar det inte som butiker med cykelkläder riktigt har insett detta! Ofta har svenska butiker på sin höjd två olika märken av cykelbyxor och tröjor i sitt sortiment och i ett fåtal olika modeller. Har man riktig tur finns det kanske tre olika märken. Cykelkläder för fröknar är en BRISTVARA.

En del säger glatt - köp herrkläder! Nej jag vägrar! Min kropp ser inte ut som en killes. Den har helt andra former och det vill jag att både mina cykelbyxor och överdelar ska ta hänsyn till.

I nya cykelkläder på en Italiensk cykelväg
Vid ett besök på exempelvis en tysk webb-butik inser man att det finns mängder av märken och modeller för fröknar! Problemet är bara att då måste den medelålders fröken veta vilken storlek hon har och det är inte lätt för alla märken och modeller skiljer sig åt. Ofta behöver fröken prova!

I Bolzano besökte jag och coachen en stor sportbutik, vilket visade sig vara himmelriket! Det fanns minst 7-8 olika märken och ett, i frökenögon, oändligt antal modeller av byxor och överdelar. Avdelningen för kvinnor vara minst lika stor som den för manliga cyklister. Lägg till att det dessutom var sommarrea och ni förstår min lätt euforiska känsla. Det blev två par nya cykelbyxor och två överdelar! Så kul att handla när det fanns mycket att välja på.

Till svenska butiker säger jag bara ÖKA UTBUDET! Jag vill kunna VÄLJA!

lördag 3 augusti 2013

Cirka 600 Giro della dolomite cyklister och en fröken!

Under veckan har gruppen från Cykeltours antytt att det vore lämpligt för mig att testa en etapp på Girot och då den sista "snälla" etappen. Måste erkänna att jag varit MYCKET tveksam, är ju fröken och pipig och rädd för att cykla i grupp!

Nervös fröken inför start
Men, i morse klev jag upp med alla andra och åt frukost halv sju för att kunna vara till start klockan 08:00. Det kändes coolt när 600 cyklister rullade iväg samtidigt genom Bolzano - det kan jag intyga. Dagens tidstempo var nästan 4 km backe och där stack coachen ifrån mig och sedan stod han och väntade när jag kom upp. Det är bara tidstemposträckorna som det är tävling, i övrigt åker alla 600 cyklister som en lång slingrande orm på helt eller delvis avstängda vägar. COOLT.

Jag klarade backen och cyklade till och med om tre män! Kors i taket! Efter backen kom en lång utförskörning till depån och där var jag uppe i 61 km/h ett tag - läskigt.

På hemvägen var det mest "plattmos" och det var häftigt att ligga i en klunga bestående av flera hundra cyklister och dundra på i över 30 km/h. Har till och med en fem kilometers sträcka som är uppe i 36,7 km/h. Inte klokt! Fröknar gör inte sådant.

Var rejält slut men nöjd när vi kom i mål - och jag skulle inte vilja vara utan upplevelsen även om den var jobbig, läskig och totalt utanför alla bekvämlighetszoner.

torsdag 1 augusti 2013

Långt utanför bekvämlighetszonen i Italien

Efter att ha vinkat av Cykeltoursgruppen när de gav sig iväg till starten på etapp fyra i Giro della Dolomite, åt jag frukost i lugn och ro. Satt och funderade på om jag skulle våga att cykla till Trento, cirka fem mil bort längs med floden. Jag måste ju ta mig tillbaka också där låg problemet. Har ALDRIG cyklat tresiffrigt själv - sådant gör inte medelålders fröknar.

Men, den här resan verkar vara resan där alla bekvämlighetszoner och gamla mönster förändras.Jag gav mig iväg! Trots att jag måste trampa hem också. Kände mig lite modig!

Det gick bra! Trampade på som bara den, stundtals, och fick till många fem km sträckor över 27 km/h både dit och hem - vilket är helt galet när det är 35 grader ute. I alla fall ur ett frökenperspektiv.

Ett tag på hemvägen hade jag dessutom en Italienare som hängde på mig - han blev besviken när jag stannade och fyllde på vatten. Va! Fröken som lok i 35 graders värme hur galet är inte det??

Åkte aldrig ända in i Trento utan tog en snabb fika i utkanten.
Trots det fick jag ihop drygt 108 km i dag. VA??? Jag som tycker att sex mil är lagom, att det är för varmt att cykla om det är mer än 25 grader, som är lite mesig när det gäller att prova nya vägar.....

Den medelåldersfrökens bekvämlighetszon sprängs rejält! Frågan är nu bara hur jag ska få coachen att inse att det här är tillfälligt.