Isande kalla pulsintervaller

Pulsintervaller lär vara nyttigt enligt coachen. Han har talat om att jag både blir starkare och snabbare av dem . Det är dock inte något som får mig att hoppa av lycka och jag ifrågasätter hans trovärdighet! Jag tror att han läst om intervaller i någon tidning för cykelnördar och sedan tagit för givet att de även gäller för medelålders fröknar. Medelålders fröknar kan  inte jämföras med motionärer och cykelnördar!


Men, idag skulle jag trots min negativa inställning till intervaller köra ett gäng. Det fick bli rundbana runt Skölsta. Fem varv och varje varv innehöll en pulshöjande del och en lugn del. Så långt var allt bra i teorin. Sedan kom praktiken = isande kall motvind på den pulshöjande sträckan, protesterande lungor och ben samt sist och inte minst ett evinnerligt snorande! Det står det ALDRIG något om träningstidningar!

På den lugna sträckan var det medvind och jag åkte förbi Svia handelsträdgård. På varje varv konstaterade jag att det var folk där och handlade växter. Vilket fick mig mer intresserad av penséer än nästa pulsintervall. Är det möjligt att plantera dem på balkongen nu eller är det fortfarande för kallt?? Bristande koncentration skulle coachen kalla det. Själv tycker jag att det är mänskligt.