86 km och chokladtårta

Ingen snö idag och strålande sol! Då fanns det bara en sak att göra - cykla!

Coachen och jag bjöd in J att följa med på dagens runda - coachen utlovade "frökenfart". Vilket borde passa J för han är, enligt coachen och även sig själv, en "fröken" med basröst.

Själv hoppades jag på att någon annan än jag skulle klaga på fart och längd! Men, J höll sig - så det blev som vanligt jag som fick hojta på coachen:

- inte så fort
-öka inte nu
-lite långsammare - snälla.......

Det blev över fem mil innan det äääääääntligen var fikastopp! Lite väl långt för en fröken men det vägdes faktiskt upp av att jag fick chokladtårta!!! Mmmmm..... den riktigt smälte i munnen. Gott!

Efter fikapausen fick jag fikaben - det vill säga ben som inte alls samarbetar och inte vill trampa. Som tur var, för mig,  fick coachen punktering så det blev ett litet stopp. Och då hann  mina ben vaknade till liv igen.

Coachen kör på tub - vilket tydligen ska vara lite coolare - det gör att åtgärd ett vid punkteringen var att spruta in "lagningsgucka" via ventilen. Det lyckades inget vidare, för hålet var för stort. Då kränger coachen av hela tuben och sätter dit en ny, pumpar och så bär det iväg igen. Kan meddela att han gjorde allt detta på en bråkdel av den tid det tar för mig att fixa en punka. Förstår inte vad det kan bero på!?

På vägen hem kom vi ikapp en ensam cyklist som J kände. För mig är det stort att komma ikapp någon på racer - det är inte vardagsmat för en medelålders cykelfröken. Ännu större blev det när han tappade oss i uppförskörningen. Jag var i chock, någon tapppar frökens rygg i en backe.........

För övrigt märktes det att att det var vår idag. Såg säkert minst ett 20-tal cyklister när vi var ute. De kom en och en.... Inga små grupper. Undrar just vad det beror på?

Putsade lite på Miss C när jag kom hem