Långt utanför bekvämlighetszonen i Italien

Efter att ha vinkat av Cykeltoursgruppen när de gav sig iväg till starten på etapp fyra i Giro della Dolomite, åt jag frukost i lugn och ro. Satt och funderade på om jag skulle våga att cykla till Trento, cirka fem mil bort längs med floden. Jag måste ju ta mig tillbaka också där låg problemet. Har ALDRIG cyklat tresiffrigt själv - sådant gör inte medelålders fröknar.

Men, den här resan verkar vara resan där alla bekvämlighetszoner och gamla mönster förändras.Jag gav mig iväg! Trots att jag måste trampa hem också. Kände mig lite modig!

Det gick bra! Trampade på som bara den, stundtals, och fick till många fem km sträckor över 27 km/h både dit och hem - vilket är helt galet när det är 35 grader ute. I alla fall ur ett frökenperspektiv.

Ett tag på hemvägen hade jag dessutom en Italienare som hängde på mig - han blev besviken när jag stannade och fyllde på vatten. Va! Fröken som lok i 35 graders värme hur galet är inte det??

Åkte aldrig ända in i Trento utan tog en snabb fika i utkanten.
Trots det fick jag ihop drygt 108 km i dag. VA??? Jag som tycker att sex mil är lagom, att det är för varmt att cykla om det är mer än 25 grader, som är lite mesig när det gäller att prova nya vägar.....

Den medelåldersfrökens bekvämlighetszon sprängs rejält! Frågan är nu bara hur jag ska få coachen att inse att det här är tillfälligt.