Idag var det dags att
testa om det fanns någon kondition och styrka kvar i frökens medelåldersben efter den här
bedrövliga junimånaden. Jag har
BARA cyklat fyra pass i juni. I övrigt har jag haft ont i halsen, snorat och haft mig i flera omgångar.
|
Spanskt berg |
Två av passen i juni var i Spanien - båda dessa var dessutom
tresiffriga och ni vet ju vad jag anser om
tresiffriga cykelrundor?! Ja, rätt svar är för
lååååånga! Men jag måste
motvilligt erkänna att coachen har rätt när han säger att de är bra för formen. Precis som spanska berg.
Dagens runda skulle ge svar på:
- Är förkylningen helt borta?
- Törs jag cykla med coachen i helgen?
Testrundan på drygt 45 km gav följande svar! Förkylningen är i princip helt borta,
lite extra snorig och
lite harklig men ingen större fara.
Om jag törs cykla med coachen är dock
inte lika enkelt att svara på. Att jag klarar av att cykla 45 km i ett tempo som till och med jag
skäms lite över, trots motvinden, innebär inte automatiskt att jag kan ligga på rulle på coachen i många mil. Det är liksom
inte samma sak... Det här tål att tänka på.
|
Kalla frökenknän |
Det var härligt att äntligen cykla igen på Miss C -
MEN ska det vara så svalt i juli månad att jag blir
kall om knäna när jag trampar. Var är sommarvärmen? Medelålders fröknar vill ha/kräver
SOL, VARMT och VINDSTILLA! Det är väl ändå inte för mycket begärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar